Trust the process, tålamod, sidled, bakåt, vänd om och tillbaka. Det är ungefär så IFK Göteborg känns för tillfället rent sportsligt. Som någon bön om respit, som något otydligt som ingen vet vad det ska mynna ut i. Anfall, sista tredjedelen, spelare i boxen, spelare med instinkten att göra det som också innefattar lite smärta, som innefattar att gå lite utanför ramarna. Det finns inte. Mer än något som flimrar förbi någon enstaka gång under en match. Och då vet man inte om det var av en tanke eller om det helt enkelt bara blev så. Blåvitt av idag utstrålar en offermentalitet. Är det inte ekonomin, så är det skador eller bara fel väder. Hur kunde det bli så här? […]
Det har talats om #tålamod hela den här säsongen, vi supportrar ska ha tålamod, sponsorer ska ha tålamod, klubbledningen ska ha tålamod, alla ska ha tålamod. Vi är inne i en omställningsperiod, vi håller på att sanera ekonomin och vi bygger något nytt, det är en mellansäsong och resultaten kommer komma. Jag undrar dock vilket tålamod tränarstaben har? Följer man sin plan? Får spelarna förtroendet att misslyckas för att utvecklas? Har vi verkligen kontinuitet i spelet och i laguttagningarna? Svaret är, från min synvinkel, nej! Vi har spelat 25 allsvenska matcher i år, vi har inte haft något Europaspel att tänka på och ändå har vi bara vid ett tillfälle ställt upp med samma startuppställning två matcher i rad. Självfallet […]
AMBITIONER. Att Blåvitt skulle gå kräftgång den här säsongen, det var många supportrar oroliga för nära Mats Gren & co sänkte ambitionerna från det traditionella ”slåss om topp fyra” – som varit Blåvitts målsättning under i princip hela 2000-talet – till ett mer defensivt ”runt en sjätteplacering”. Signalen var tydlig: Alla fick räkna med ett skitår, kort sagt. Men att ambitionssänkningen skulle innebära en elfteplats i tabellen när 2/3-delar av serien var spelad trodde inte ens de mest negativa supportrarna. Inför säsongen upprepades ett numera känt begrepp – #tålamod – som ett mantra från alla möjliga håll. Uttrycket var designat för att ge utrymme för den nya regimen under ledning av Poya Asbaghi. Utrymme för att kunna slippa den värsta kritiken om […]
Denna säsongen finns det ett ord som använts mer än andra — tålamod. Men varför ska vi ha tålamod? Och hur länge? När kan vi kräva en topp 3-placering igen?