Vad är det som driver en världsstjärna att fortsätta utvecklas, att vilja bli bättre, att sätta upp nya mål? Kanske handlar det om att man genom sina prestationer vill gapa på någon som inte hör, få uppmärksamhet av någon som sällan var hemma under uppväxten. Eller är det så enkelt som att man…vill göra mål? – Jag kommer inte ihåg det här riktigt eftersom mina bröder blev lite som pappor för mig. De var tolv och 14 år äldre än jag så att jag hade ju dem lite som förebilder eftersom min pappa sällan var hemma. Det tar någon sekund, sedan fortsätter han: – Ja, han hade lite problem med alkoholen och, ja, kanske inte var den pappa som man […]
Solen sken, Jesper Tolinsson skulle göra sin sista hemmamatch (för den här gången, hemvändare är ju onekligen ett återkommande tema i föreningen) och självaste Gud var på plats. Vad kunde egentligen gå fel? På förhand kändes det som just ingenting. Men så synkroniserades inmarschen dåligt varpå spelarna fick jogga runt och känna lite på lädret och mina cirklar rubbades en aning. Inledningsvis såg Blåvitt ut som ett helt annat lag, jämfört med senaste matchen. Pressen var hög, spelet var intensivt, Sebastian Eriksson och Alexander Jallow forsade fram längs sina kanter och bollen stannade sällan länge vid någons fötter. Den enda som egentligen svajade i sin prestation var Anestis när han höll på att ge bort ett mål, men han stod […]
Kalmar – IFK Göteborg. Högriskmatch för ett av lagen. En chans att befästa sin plats i toppen för det andra. Kalmar har, sett till de senaste 24 matcherna, ett litet övertag (de har vunnit nio, Blåvitt har vunnit sju). Högriskmatch för att man inte riktigt hade råd att förlora och det syntes tydligt i hur Blåvitt valde att positionera sig. Man spelade för att inte förlora. På gott och på ont. Kalmar påminner inte så lite om hur Blåvitt såg ut för någon säsong sedan med ett ineffektivt spel hämtat från någon skolbänk i Barcelona. Blåvitt å sin sida såg ut som att de mötte FC Barcelona. Man föll lågt, man försökte jaga boll. När man väl fick fatt i […]
Efter en vecka kantad av en monumental sorg följd av en förtvivlat vacker och värdig hyllning av Bebben Johansson innan avspark på Ullevi, stod åter en kamp över 90 minuter för dörren. Derby, eller vad man nu vill kalla det. Men, per definition ett derby. Häcken, återigen uppmålade av media som någon sorts favorit till guldet, som laget som spelar en ”fin och attraktiv” fotboll. Men efter fyra matcher föga stoltserande med en poäng. En sårad lillebror, och en sårad lillebror kan vara farlig. Blåvitt, som inte svarat upp mot förväntningarna och tagit för få poäng, hade även de mycket att bevisa. Mitt i detta kom en tidigare Blåvittspelare att stå i centrum, både under och efter matchen. Pontus Dahlberg […]
Matchen slutade som bekant 1-1. Blåvitt hade fler skott (17-11), fler skapade chanser (10-8) och fler expected goals, hur man nu läser av den statistiken. Eftersnacket handlade om bedömningar. Alm menade att straffen var rättvis eftersom att domaren blåste straff: Blåser domaren straff så är den korrekt, ungefär. Roland Nilsson var besviken på hörnan och Sana pratade om VAR. Tobias Sana avslöjade att han har ett speciellt trick när han ska lägga straffar, men hur mycket Thorén på Bladet än tjatade så vägrade han säga mer än att han har ett trick. Han pratade också om hyllningen till dottern, som satt hemma och såg matchen. Utöver dessa godbitar pratade han om att de var mer cyniska idag och varför spelet […]
Jag vet inte, men det har vilat ett orosmoln ovanför mig idag. Det har legat där och ändrat lufttrycket, pressat in min bröstkorg, gjort andningen klart oregelbunden. Jag arbetar, hemifrån. Pandemiorder, och jag har vankat av och an. Satt mig ner, rest mig upp, jag har haft hur mycket som helst i pipelinen, men jag har vankat av och an. Gjort kaffe, brett mig en macka. Kollat av SoMe. Telefonsamtal, släckt ännu en brand, sen ner framför datorn. Jobb, orosmoln och en man som vankat av och an. Det handlar förstås om Bebben. En man vars historier jag tagit del av sedan början av 80-talet, även om hans egen storhetstid låg längre tillbaka än så. Bebben. Legenden. Jag kom att […]
Vad spanar man efter idag på #ifkgbg flödet? Ett lag som vågar, ett lag som vill vinna, ett lag som bryter mönster, ett lag som studsar tillbaka efter ett pinsamt nederlag mot en nykomling på hemmaplan. Jag spanar överallt, och det jag kan säga är att det laget inte är IFK Göteborg. På Twitter skjuts det i vanlig ordning från höften. Känslomässigt logiskt som Sittande Sittplats : Och romantiskt ologiskt som Liam Westerstad: För mig blir det väldigt märkligt, att om man nu ska plocka in en ny IFK-tränare, då ska man plocka in den tränare som presterat sämst resultat i Allsvenskan under modern tid? Logiskt blir det däremot om man söker en skön och sympatisk kille som är lite […]
Varsågoda, och välkomna till min alldeles egna kolumn på BaraBen, Thorns gubbspaning. Premiär och allting. Tanken är att jag varje vecka ska gå tillbaka och scanna av det blåvita twitterflödet. Ett flöde fyllt av experter, höga hästar, sarkasmer, ironi, support, gemenskap, och, framförallt, ett flöde fyllt av hjärtan som pulserar och lever för Blåvitt. Vi får väl se hur grinigt det här blir framöver med tanke på att jag är fyllda 50, och således har klivit över på dösidan. Hur som, så var det en ganska lätt inledning att identifiera vad det blåvita twitterflödet #ifkgbg handlade om vecka 16: Den största matchen: Efter en vecka av djupt överdriven pessimism hos delar av änglaskaran efter bara en poäng mot Örebro borta, […]