Det har ju hänt en del. Då pratar jag inte om den senaste tiden, utan snarare den senaste veckan. Stahre verkar ha läst mina tankar och flyttat upp Sebastian Eriksson på mitten och ut med Sana på en kant. Hasse har inte flyttat heller, men det handlar ju snarare om att något inte hänt. Sana på en kant kändes ju rätt. Det var som att han hamnade mer rätt där (förvisso något ironiskt att Sam sägs vara på väg in. Det hävdas ju att Gren inte tog in Sana på grund av att just Sam inte skulle ha någon konkurrens). Han gör det under stunder bra i första, drar sig inåt, öppnar ytor för en framstormande Kalley och verkar trivas […]
Det var lapp på luckan när jag vandrade förbi biljettluckorna på betongkolossen (det visade sig senare att siffran låg på 8773). Publiken var tillbaka och om informationen på lapparna stämmer var 10 000, istället för 3000, eller 2700, änglar på plats och de hördes när jag strosade runt arenan. Inne på arenan hördes de också. Rejält. Som vi har längtat efter det här. Men, glas gör sig inte sällan halvtomma. Ett åskoväder drog in över stan lagom till att undertecknad skulle ta sig ett dopp ett stenkast från Kamratgården. Solen repade sig dock snabbt och var tillbaka någon kvart senare. Lagom till avspark var luften kvav och solen kämpade mot ett tungt molntäcke. Upplagt för brottarfotboll, alltså. Elfsborg har tagit […]
#Rolleout ! Helst med STORA BOKSTÄVER så det riktigt tydligt går fram. Det är väl ekot efter gårdagens match, det studsar mellan Twitterväggarna och genomsyrar det blåvita #ifkgbg flödet inför stundande EM. Ett polariserat flöde, där svart eller vitt verkar vara de enda färgerna som har bäring. Precis som det politiska samtalet bör man helst plocka fram överdrifter och enbart plocka delar som förstärker ens egna synpunkter och tankar. I centrum står två tränare. En före detta (!) tränare och den nuvarande. Två alternativa världar växer fram i flödet. Rolles gärning beskrivs som att ingenting har utvecklats, det har snarare gått bakåt. Alltså, ingenting har utvecklats. Det är noll, det är en avgrund av ingenting och i den avgrunden ekar […]
Vad är det som driver en världsstjärna att fortsätta utvecklas, att vilja bli bättre, att sätta upp nya mål? Kanske handlar det om att man genom sina prestationer vill gapa på någon som inte hör, få uppmärksamhet av någon som sällan var hemma under uppväxten. Eller är det så enkelt som att man…vill göra mål? – Jag kommer inte ihåg det här riktigt eftersom mina bröder blev lite som pappor för mig. De var tolv och 14 år äldre än jag så att jag hade ju dem lite som förebilder eftersom min pappa sällan var hemma. Det tar någon sekund, sedan fortsätter han: – Ja, han hade lite problem med alkoholen och, ja, kanske inte var den pappa som man […]
Solen sken, Jesper Tolinsson skulle göra sin sista hemmamatch (för den här gången, hemvändare är ju onekligen ett återkommande tema i föreningen) och självaste Gud var på plats. Vad kunde egentligen gå fel? På förhand kändes det som just ingenting. Men så synkroniserades inmarschen dåligt varpå spelarna fick jogga runt och känna lite på lädret och mina cirklar rubbades en aning. Inledningsvis såg Blåvitt ut som ett helt annat lag, jämfört med senaste matchen. Pressen var hög, spelet var intensivt, Sebastian Eriksson och Alexander Jallow forsade fram längs sina kanter och bollen stannade sällan länge vid någons fötter. Den enda som egentligen svajade i sin prestation var Anestis när han höll på att ge bort ett mål, men han stod […]
Kalmar – IFK Göteborg. Högriskmatch för ett av lagen. En chans att befästa sin plats i toppen för det andra. Kalmar har, sett till de senaste 24 matcherna, ett litet övertag (de har vunnit nio, Blåvitt har vunnit sju). Högriskmatch för att man inte riktigt hade råd att förlora och det syntes tydligt i hur Blåvitt valde att positionera sig. Man spelade för att inte förlora. På gott och på ont. Kalmar påminner inte så lite om hur Blåvitt såg ut för någon säsong sedan med ett ineffektivt spel hämtat från någon skolbänk i Barcelona. Blåvitt å sin sida såg ut som att de mötte FC Barcelona. Man föll lågt, man försökte jaga boll. När man väl fick fatt i […]
Efter en vecka kantad av en monumental sorg följd av en förtvivlat vacker och värdig hyllning av Bebben Johansson innan avspark på Ullevi, stod åter en kamp över 90 minuter för dörren. Derby, eller vad man nu vill kalla det. Men, per definition ett derby. Häcken, återigen uppmålade av media som någon sorts favorit till guldet, som laget som spelar en ”fin och attraktiv” fotboll. Men efter fyra matcher föga stoltserande med en poäng. En sårad lillebror, och en sårad lillebror kan vara farlig. Blåvitt, som inte svarat upp mot förväntningarna och tagit för få poäng, hade även de mycket att bevisa. Mitt i detta kom en tidigare Blåvittspelare att stå i centrum, både under och efter matchen. Pontus Dahlberg […]