Efter Sundsvalls-matchen försökte jag sammanfatta något av det jag känner och tänker kring Blåvitt just nu. Uppgivenhet. Frustration. Ilska. Tyngden som varje blåvit tvingas bära på år efter år och känslan av att lidandet aldrig någonsin tar slut. Skrivandet som terapi. Sedan kommer Malmö-matchen och det blir en tillfällig och efterlängtad ”gigantisk utlösning”, som Marcus Berg skulle uttryckt det. Hade nästan glömt hur det kändes att få skrika rätt ut i eufori. Det är befriande. Någon lade ut på Twitter om ”The Gamla Triangle” (Blåvitts egen Bermuda-triangel) med parallella bilder på Safari som halkar och Lewicki som sparkar i luften. Fyndigt. Samma yta, samma oväntade vändning av matchen. För sanningen att säga, det var en krigar- och Norlinseger som kanske […]