Jag är tacksam för Poya. Jag är otroligt tacksam för cupguldet. Det var länge sedan jag var så glad för Blåvitts och min egen skull som efter finalen mot Malmö, mest för att jag formligen älskar europamatcher, spelar ingen roll om det är mot något lag ’ingen’ har hört talas om från Östeuropa (Förutom Qarabag, den klubben och deras fans kan fara och flyga), eller någon av de mer namnkunniga ligorna. Jag är också tacksam för att vi stundtals spelar en rätt shysst fotboll (förvisso mest när Aiesh verkar vara på sitt allra bästa humör). Poyas fotboll går inte att jämföra med Arne Erlandsen och Jörgen Lennartssons, två tränare jag minns på rak arm har stått för det allra tråkigaste […]
SLUTET (DEL 5). Få namn betyder lika mycket i den blåvita spelarhistorien som Hysén. Den här bloggen är döpt efter 1980-talets legendar Glenn Hysén, vars farfar Erik Hysén och farfars bror Carl Hysén spelade i IFK Göteborg på 1930-talet, medan hans far, Kurt Hysén, gjorde några matcher i IFK:s B-lag. Glenns son Tobias har under det senaste decenniet varit en av IFK Göteborgs absolut mest tongivande spelare och representerar föreningens hjärta på ett svårslaget vis både på och utanför planen. Det här är vår hyllningsserie till honom inför att Tobbe nu lägger skorna på hyllan. Sällan har väl en spelare personifierat ett lag, kanske till och med en hel förening så som Tobbe har gjort för IFK Göteborg sedan 2007 (Ja, […]