SLUTET (DEL 5). Få namn betyder lika mycket i den blåvita spelarhistorien som Hysén. Den här bloggen är döpt efter 1980-talets legendar Glenn Hysén, vars farfar Erik Hysén och farfars bror Carl Hysén spelade i IFK Göteborg på 1930-talet, medan hans far, Kurt Hysén, gjorde några matcher i IFK:s B-lag. Glenns son Tobias har under det senaste decenniet varit en av IFK Göteborgs absolut mest tongivande spelare och representerar föreningens hjärta på ett svårslaget vis både på och utanför planen. Det här är vår hyllningsserie till honom inför att Tobbe nu lägger skorna på hyllan.
Sällan har väl en spelare personifierat ett lag, kanske till och med en hel förening så som Tobbe har gjort för IFK Göteborg sedan 2007 (Ja, han var i Kina en sväng också, men det är rätt irrelevant i sammanhanget). Möjligtvis med undantag för farsan hans, men det låter jag andra bedöma, då jag tyvärr var aningens för ung för att förstå mig på fotboll, supporterskap och vilka fantastiska prestationer Blåvitt åstadkom på 80-talet.
Tobias Hysén och jag är i runda slängar ungefär lika gamla, det skiljer några år. Den största skillnaden (av förvisso rätt många) är ju onekligen att jag inte har en enda person i min släkt som representerat IFK Göteborg på något sätt idrottsmässigt. Tobbe har som bekant en hel del historia på den fronten.
Det är ingen liten press man har på sig som fjärde generationens fotbollsspelare för en och samma klubb. Det är heller ingen liten prestation Tobbe har gjort genom åren. Statistiken talar som bekant för sig själv, jag tänker inte gå in på alla mål, alla matcher och så vidare. Jag minns dock speciellt solomålet från halva plan hemma mot AIK 2011. Just det målet tycker jag personifierar Tobbe i hans esse. Pilsnabb, petar bollen förbi motståndaren, vägrar använda högerfoten.
Jag minns den fantastiska volleyn för landslaget mot Tyskland, som är så kliniskt utförd rent tekniskt sett. Jag minns chippen från vänstersidan utanför straffområdet (men inte vilka motståndarna var eller vilken säsong), ett av de absolut vackraste jag sett på Gamla Ullevi.
Minnas bör man också att det inte bara är fotbollsspelaren Tobias Hysén som skall hyllas, utan även personen och representanten för föreningen. Tobbe har alltid fört sig otroligt professionellt på plan, med media, och i relation till supportrarna. Ta till exempel att han inte firat överdrivet något av de målen han gjort mot Djurgården, jag gillar det. Tobias Hysén är klass rakt igenom. Det är svårt att sätta ord på hur viktigt han har varit för IFK Göteborg i alla lägen, och jag kommer inte kunna göra honom rättvisa med den här texten, hur mycket jag än vill.
Det enda jag, som alla andra, kan säga är: Tack Tobbe!
Henrik Löfqvist
@HorribleHank
LÄS ÄVEN: Del 1 – ”Tack Tobbe, du är facit” av Erik Nilson.
LÄS ÄVEN: Del 2 – ”Tack för allt du gjort” av Irma Flores Bertilsson.
LÄS ÄVEN: Del 3 – ”Tack för allt, Tobbe!” av Daniel Andrén.
LÄS ÄVEN: Del 4 – ”Gentlemannen Tobias Hysen.” av Marcus Schött.
LÄS ÄVEN: Del 5 – ”Tack Tobbe” av Henrik Löfqvist.
LÄS ÄVEN: Del 6 – ”En hyllning till Tobias Hysén!” av Pontus Farnerud.
LÄS ÄVEN: Del 7 – ”Att minnas en ängel… ” av Daniel Bernmar.
LÄS ÄVEN: Del 8 – ”De tio största Blåvitt-profilerna” av Robert Laul.
LÄS ÄVEN: Del 9 – ”Jag kramade Tobbe och skrek” Giuliano Adaglio.