270 spelade minuter plus tillägg och noll gjorda mål, NOLL gjorda mål. Smaka på det. Det är såklart på tok för dåligt att efter tre omgångar inte gjort ett enda mål och inte tagit en enda poäng. Att förlora mot Malmö kan man såklart göra utan att skämmas alltför mycket men när man har förlorat de två inledande omgångarna då har man själva satt sig i den sitsen att man inte har råd att förlora mot Malmö.
Återigen startar vi matchen helt okej, ganska bra till och med. Vi störde Malmös tikitaka mellan målvakt och backlinje rejält och med lite flyt eller med lite bättre skärpa så hade vi straffat Malmö första 20 minuterna och då hade det kanske blivit en annan match. Men det är ju ett stort problem om det är så att vår matchplan går ut på att straffa motståndarna med en tokpress första 20 och man inte har en plan b för vad man ska göra resten av matchen när man inte får utdelning på den pressen.
Norlin, Norlin, Norlin… jag blir inte riktigt klok på dig. Du river och sliter, springer och kämpar och tar dig till en hel del lägen. Du är där det händer och det är en styrka i sig men slutprodukten är tyvärr alldeles för dålig. Alltså idag var han inblandad i princip allt som Blåvitt skapade i första halvlek men när det väl kom till kritan då fanns inte den rätta skärpan där. Bra fast inte tillräckligt bra.
Det blev plågsamt tydligt hur mycket bättre Malmö är på att behandla bollen jämfört med Blåvitt. När Blåvitts spelare får bollen då studsar den lite hejvilt, man behöver flera touch för att få kontroll på bollen och passningarna sitter inte där de ska medan Malmös spelare suger in bollen och fördelar vidare den till en medspelare som redan är på språng. Bollen går ofta som på ett snöre när Malmö har bollen inom laget, Blåvitts snöre verkar däremot vara trasigt och hoptrasslat.
Att det, som individuell spelare, är enklare att prestera bra i ett lag som också presterar bra behöver man inte vara hjärnkirurg för att räkna ut men det är sorgligt att se hur Bångsbo har gått bakåt i sin utveckling. För mig är det tydligt att han hade mått bra av att ha en stabil och rutinerad mittback bredvid sig (läs: Calle Johansson) för att leverera på en högre nivå i sitt försvarsspel. Vad jag däremot har svårare att förstå är vad som har hänt med hans fina vänsterfot. Förra säsongen slog han macka efter macka medan han i år sprider bollarna både vitt och brett och högt och lågt. Är det bara en självförtroendefråga eller vad har skett?
Matchens bubblare: Det är ju onödigt att vi, när vi ligger under, maskar åt Malmö. Det måste ha slagit slint i huvudet hos Adam, det var nästan så man trodde att han skulle få ett gult kort för att han tog för lång tid på sig vid insparkarna. När vi ligger under med 15-20 minuter kvar att spela då ska man såklart springa och hämta bollen, lägga upp den snabbt och dra iväg den så fort som man bara kan. Shit pommes vad trött man kan bli…