Det blev ingen lyckad Stockholmsvecka för IFK Göteborg. Efter en pinsam torsk mot Solnaråttorna åkte Blåvitt till plasttemplet söder om Söder och förlorade med 0–3. Visserligen är två förluster på två tuffa bortamatcher inte hela världen. Det är inte på grund av dessa poängtapp vi ligger där vi ligger. Samtidigt är det både alldeles för svaga insatser och oerhört förnedrande. Särskilt för mig som bor i Stockholm – kommer att påminnas om dessa matcher i flera veckor framöver.
På många sätt älskar jag höstmatcherna i allsvenskan. Elljuset, kylan, det tunga gräset, (konstgräset förstör verkligen just den delen och mycket annat) tabellångesten. Men tyvärr är Blåvitt återigen indraget i en bottenstrid. Den aspekten av höstfotbollen hade jag ärligt talat kunnat klara mig utan.
Vi är på en otroligt mörk plats som förening just nu (förutom damlaget som stormar fram genom seriesystemet!) och det värsta är att det inte finns någon ljusning i sikte. Vi har i skrivande stund fyra poäng ner till kvalplatsen och sex poäng till nedflyttning. Vi har en trupp utan någon ansats till form eller ens inställning. Dessa två ingredienser är knappast grunderna till ett framgångsrecept. AIK, MFF och DIF har gjort det i hyfsad närtid – varför skulle inte även vi kunna åka ur högstaserien?
Tio matcher kvar nu. De enda ”räddningsplankorna” som finns kvar är mötena med våra bottenkonkurrenter: Örebro och Mjällby i oktober, Degerfors och Östersund i november. Resultaten i de fyra matcherna kommer att avgöra vårt öde. Med tanke på hur krampaktigt, trubbigt, viljelöst och osmart det här laget spelar är jag inte alls säker på att vi reder ut det.
För övrigt anser jag att Bajen är en plastig skitklubb med Sveriges oskönaste supportrar.