Två lag med liknande truppbyggen och åldersstruktur (AIK:s elva snäppet äldre) kämpandes i olika ändar av tabellen. En viktig match för AIK som ställt in siktet på pokalen, en måstematch för Blåvitt om man vill ta steg från mitten (och mot ordförandes visioner…). En supermatch historiskt.
Vatten har runnit under broarna sedan matchen som Marek Hamšik valde att kalla derby. Blåvitts målskytt i den matchen har betett sig illa och är inte uttagningsbar, Pontus Wernbloom och Jakob Johansson har lagt av, Hamšik har gjort det alla visste att han skulle göra och Marcus Berg, Oscar Wendt och Gustav Svensson har kommit hem.
Solnalaget ville använda Sebastian Larssons högerfot för att Goitom skulle få hota (nåja) i djupet. Det var känslan efter tre spelade minuter, men 4:48 in i matchen låg bollen i nät efter att Bahoui avslutat något som kan liknas vid ett mönsteranfall.
Brant backe för Blåvitt med andra ord. Den planade inte direkt ut strax innan kvarten var spelad. Berg kallade till kvartssamtal efter Blåvitts ofantligt svaga inledning. Blåvitt såg långsamma ut, nästan tafatta, och gnaget var först på allt.
Goitom, domarhjälpredan, hade gett sig fan på att göra avtryck och när han var för dålig för att göra mål såg han till att försöka avsluta matchen i förtid för Oscar Wendt, som var lika snabb i tanke som fötter och hoppade undan. Om Goitom blev varnad? Well, han spelar i AIK och då kommer man tydligen undan med sånt.
Simon Thern fick chansen i Sebastian Erikssons frånvaro. Han höll i boll och ville styra och ställa. I 25:e minuten nickade (!) han dessutom in reduceringen på ett inlägg som, när det slogs, kändes onödigt eftersom Kapten Berg inte befann sig i straffområdet. Sana har onekligen fått fart på poängproduktionen.
Mål förändrar matcher. Hur skulle det målet förändra den här?
Norlin har släppt handbromsen och spelar återigen med en pondus han inte visade under säsongens inledning. Att han dessutom springer väldigt snabbt är naturligtvis en stor tillgång för laget. Tyvärr fick han inte ut så mycket ur dagens insats, men
Någon som däremot har tappat lite snabbhet är Oscar Wendt som var olycklig vid AIK:s 3-1-mål. Målet var olyckligt också sett till matchbilden. Blåvitt hade tagit över taktpinnen och skapat chanser och satt ordentlig press på motståndet.
Med halvtimman spelad såg det alltså inte ut som att det var Oscar Wendt som skulle få skratta sist av alla tidigare landslagsspelare på planen.
Blåvitt hemfaller återigen till dåliga beslut. Passningar slås på chans in i mitten, någon håller bollen någon sekund för länge, någon är för het och ger bort en onödig frispark och det är ju en utveckling vi fått vänja oss vid. AIK måste inte vara så här mycket bättre än Blåvitt, men när Blåvitt hjälper dem att vara det blir det inte precis lättare att vinna.
Lustig, Larsson och allt vad de heter i AIK gjorde färre mål i andra, men man gled igenom centralt, på kanterna och allt däremellan ändå.
Andra halvlekens bästa händelse såg ut att bli Söders kapning av Seb Larsson efter omkring 70 spelade minuter.
Åldersstruktur skrev jag om inledningsvis. Ålder i sig är ointressant. Det är vad man gör med åldern som räknas. Den enda Blåvita åldersmannen som inte förlorade sin match i matchen var Marcus Berg men just idag fick han inte mycket hjälp av sina lagkamrater – unga som äldre. Lustig gick på knock och Gustav Svensson hade förtvivlat svårt att hänga med Sebastian Larsson.
Sett till var lagen befinner sig just nu är en förlust förväntat utfall. Det som är extra tråkigt är att AIK får vinna så enkelt. Något som kan beskrivas som lite småkul var att August Erlingmark gjorde en fin match som mittback. Bjärsmyr har saknat en stabil lekkamrat.
Stahre sa efter matchen att inledningen var katastrofal. Det är inte första gången Blåvitt inleder en match katastrofalt. Lyckligtvis gick resultaten vår väg den här omgången och vi har inte den allra vassaste kniven mot strupen, men likväl en kniv.
Hammarby borta på konstgräs på torsdag och sedan väntar Kalmar hemma. Kalla mig pessimist, men jag tror inte vi får mer än tre poäng från de matcherna efter att ha bevittnat den här matchen.