Alla kan göra misstag och så vidare men när man kommer från en plattmatch defensivt då är det svårt att ta in att just Bjärsmyr missar så rejält som han gör vid Halmstads mål. Jag hade kunnat ”köpa” om Bjärsa blir ifrånsprungen av någon ung, snabb forward men att en så rutinerad spelare totalt missar som han gör där det egentligen bara är att ta bort bollen det har jag svårt att förlika mig med.
Kvaliteten på vändningar, långa uppspel, försök till avgörande bollar och mottagningar är helt enkelt alldeles för dåliga. Under långa stunder ser det inte ut som att Blåvitt är ett lag fullt av bollskickliga kvalitetsspelare, snarare ser det, om man hårdrar det, ut som ett gäng brunkare från gärdsgårdsserien.
När man inte försöker sig på de lite svårare bollarna blir man alldeles för bekväma i tempot, i sina positioner och i ett nätt bolltrillande. Halmstad tillåter Blåvitt att bli ”bekväma” på mittplan och Blåvitts spelare har svårt att höja bolltempot och att bryta mönster.
Hur mycket ska egentligen Tobias Sana, när han är en av två forwards, kliva ner i banan för att stoppa upp spelet med vändningar och vridningar. Jag förstår att han tycker om att ha boll men när han har rollen som han inleder matchen i då anser jag att Blåvitt tappar i sitt anfallsspel när han kliver ner för att få känna på bollen.
När Sana gör sitt fina mål då befinner han sig inte på mittplan då befinner han sig i den farliga ytan utanför straffområdet.
Matchens bubblare: Jesper Tolinsson är en av få spelare i Blåvitt som kan kliva av planen med rak rygg. Han är en stor talang men det är ett kraftigt underbetyg mot resten av laget när det är en ung och orutinerad mittback som är den spelare i laget som sticker ut mest i en match mot HBK.