Pontus Wernbloom är tillbaks i IFK Göteborg, fy fan vad härligt. Han kommer vara så fantastiskt viktig för Blåvitt så det är svårt att sätta ord på det. Jag älskar det han säger i intervjun efter matchen: – Det går inte bara att spela fint hela tiden, vi måste bli mer cyniska. Jag kan inte hålla med mer, Wernbloom kommer ställa krav, han kommer prestera på plan och han kommer inte acceptera ett spel som inte fungerar.
När vi ändå är inne på Wernbloom så anser jag att om han ska spela på topp, vilket jag helt köper i det här läget, då måste han ha en kvick partner bredvid sig så att vi verkligen kan nyttja hans styrkor. Jag hoppas att Poya inte har så mycket prestige i sitt sätt att spela att han måste trycka in Wernbloom i ett spelsystem som har hackat betänkligt istället för att justera och bygga spelet kring en av Sveriges bästa fotbollsspelare. Låt Wernbloom spela på topp men låt honom spela tillsammans med ytterligare en forward. Om det är 3-5-2 eller 4-4-2 det skiter jag i men jag vill ha två anfallare på plan!
Om jag hade varit djurgårdare hade jag varit mäkta irriterad över straffen som vi får idag, men som tur är är jag inte det och därför tackar jag och tar emot. Straffen som Sana slår är så bra som en straff kan bli, kvalitet rakt igenom.
Vi har som vanligt mycket boll, speciellt i första halvlek, men vi har oerhört svårt att förvandla bollinnehavet till vassa målchanser i spelet. Det räcker som sagt inte att vi trillar boll fint mellan straffområden utan bollen måste också leta sig in i området där man oftast skapar chanser och gör mål. Som Wernbloom sa, vi måste bli mer cyniska och trycka in bollen i straffområdet!
Ett av få tillfällen som vi skapar något i själva spelet är vid 2-2, ett oerhört fint inlägg, Wernbloom drar på sig markering, vi fyller på med folk och Farnerud blir helt ren. Men bara för att man är helt ren betyder det inte att det blir mål, speciellt inte i dagens Blåvitt så hatten av till Alex som är helt klinisk med sin nick!
Matchens bubblare: Vad gör vi i eget straffområde? Hur ska vi få ordning på hönsgården som ofta uppstår i och kring vårt eget straffområde? Efter första halvlek var jag riktigt nöjd och hade plitat ner att Jakob och Alhassan är oerhört viktiga på mitten för vårt försvarsspel (vilket de är) men ändå släpper vi in två mål tillslut varpå det ena är på en helt fri spelare med flera Blåvita runtomkring sig och det andra är flipper och fippel i eget straffområde. Är det våra spelare det är fel på, deras beslutstagande i avgörande situationer eller är det att de inte har tillräckligt klara direktiv för hur de ska agera i försvarsspelet?