Så här dan före dan före dan före dan etc. är det en del som går och väntar på att tomten ska dimpa ner på Kamratgården med ett nyförvärv i säcken. Gärna en Berg eller en välmeriterad mittback. Berg hade förvisso inte varit aktuell i ett januarifönster, och är, vad det verkar, snarare aktuell för en flytt till Grekland till sommaren än att komma hem till Göteborg för att agera frälsare. När jag tänkte på att det här var ju tråkigt och synd på alla sätt tog en tanke form likt risgrynsgröten på spisen. Hur många spelare vänder egentligen hem? Och i vilket skick?
Ett, av säkert flera, problem med den här så kallade analysen är att slå fast var gränsen för hemvändare går. Räknas någon som varit i, säg, Danmark och Norge under ett par säsonger? Räknas de som varit ute och testat vingarna och märkt att de inte burit?
Tobias Sana – en hemvändare mitt i karriären
Många vänder hem stukade efter ett par misslyckade år utomlands för att försöka studsa ut igen (Lex Jordan Larsson), andra vänder hem för att de helt enkelt hör hemma i allsvenskan kvalitetsmässigt (Lex Goitom), Vissa vill bara hem som Tobias Hysén, vars karriär säkert kunde utvecklats på ett annat sätt om han stannat och tampats om en plats Keanes Sunderland. Vissa vänder hem för att verkligen vara med och bygga något (Anders Svensson).
Det är ju den sista kategorin som är intressant här. Inte för att jag på något sätt är otacksam gentemot Robin Söder (som givetvis kunder fortsatt dominera belgiska ligan) eller Sebastian Eriksson (som säkert kunde fått en fin karriär om han stannat i Italien). Eller Lasse Vibe, för den delen, som mycket väl kunde stannat (hur blir det här egentligen?) utomlands och cashat eller jagat titlar med ett topplag i Danmark eller Norge.
Men ingen av spelarna som vänt hem till Blåvitt är plockade från den allra högsta hyllan, den med spelare ämnade för de största ligorna. De är inte spelare som man knappt vågar drömma om. De är inte Marcus Berg eller Torbjörn Nilsson. För att spelare som idag är aktiva som kan jämföras med en Torbjörn Nilsson (möjligen Zlatan) eller Marcus Berg vänder inte hem till allsvenskan av uppenbara anledningar: Konstgräs och att de faktiskt är för bra.
Jag tror att de flesta kan skriva under på att man i sitt yrkesliv vill ha så mycket stimulans som möjligt, man vill utvecklas. Jag tror att väldigt få har som mål att avveckla sig själva istället för att möta nya, svårare, utmaningar.
De återvändare, från den där översta hyllan som återvänt, som jag kan komma på är Henrik Larsson och Anders Svensson. Henrik Larsson var omkring 35 när han beslutade sig för att vända hem till Helsingborg. Han har dessutom vid fler än ett tillfälle sagt att han ångrar att han inte stannade kvar i Manchester United. Nu blir det kanske till att jämföra äpplen och päron, eftersom att Henrik Larsson är en av landets bästa spelare någonsin. Det är inte Anders Svensson. However, Anders Svensson vände hem innan han fyllt 30 och, visst, han fick speltid på de brittiska öarna, men han var inte fullständigt ordinarie. Däremot hade han en otrolig inverkan på Elfsborgs framfart mellan 2005 och 2015.
De andra skåningarna då, tänker vissa kanske. Ja, granen vände hem 33 år gammal istället för att jaga miljonerna i Ryssland. Han vände dessutom hem som landslagskapten. Det är däremot svårt att argumentera för att han vände hem med andra motiv än att varva ner. En spelande sportchef (han verkar lägga 50% av sin tid på reklamsamarbeten och projekt med tidigare nämnde Henrik Larsson och resterande 50% på sportcheferi) som ärligt talat inte rosat marknaden i allsvenskan.
Och, på tal om att rosor…Rosenberg vände hem och man behöver inte vara ”hjärnfysiker” för att se att han naturligtvis nådde otroliga höjder i Malmö FF. Beundransvärt, visst. Men Rosenberg hade det riktigt tungt i England och jag får en känsla av att han knappast hade vänt hem om han spottat in 15 bollar per säsong där borta. Vissa var dessutom osäkra på hur bra han var när han kom hem. Ingen kunde förutspå att han skulle bli den naturkraft han blev för Malmö.
Med det sagt kan jag inte säga att jag inte har förståelse för Marcus Berg och de andra. De vill spela på så hög nivå som möjligt för att det är det mest stimulerande alternativet. Jag tror inte att det handlar om några extra miljoner.
Men visst har Berg och co bidragit till intressanta spekulationer. Tack för allt och så vidare.
Undertecknad är inte extremt bevandrad inom återvändarkulten i allsvenskan och har säkerligen missat en spelare eller så i texten. Den alerte tänker kanske på Andreas Isaksson och Kim Källström. Niclas Alexandersson bör också nämnas, naturligtvis, men han var inte heller ordinarie i England när han kom tillbaka. Låt oss kalla texten ett räkneexempel.
Så…hörde jag att Nygren var på väg hem?