Vi avslutar vårsäsongen med vår andra raka vinst på hemmaplan. Man kan säga vad man vill om spelet men det är vår andra raka trepoängare på Gamla Ullevi. Det må vara grundläggande matematik men ska vi lyfta i tabellen då måste vi naturligtvis börja ta mer än bara sporadiska segrar och då måste vi såklart börja utnyttja vår kokande hemmaborg. Oavsett om vi spelar bra eller om vi ska behöva bröta oss genom matcherna ska poängen, åtminstone, trilla in på hemmaplan.
Vi ska nog inte underskatta vikten av att gå in i sommaruppehållet med en vinst i bagaget, varken för oss supportrar eller spelare och ledare. Jag tror det kan vara jävligt viktigt att gå in i det här uppehållet med en go känsla och lite arbetsro, speciellt efter den förnedrande förlusten mot AIK. Hade vi åkt på poängtapp även mot Elfsborg hade det blivit ett jävligt ångestfyllt inträde i uppehållet. Istället tar vi med oss den underbara känslan av att få fira en seger på Gamla Ullevi. Gott så!
Man kan tycka vad man vill om att Elfsborg hade (tilläts ha?) en jävla massa boll i andra halvlek. Enligt Sofascore hade de 70% av bollinnehavet i andra halvlek men jag kan inte minnas en enda avancerad räddning från Bishesaris sida. En 1-0-ledning är såklart skör och ett mål kan komma från ingenting men i brist på sprudlande offensiv måste man ändå ge en eloge till alla för det defensiva arbetet man presterade och att man stängde ner Elfsborg, egentligen helt och hållet, från att skapa några farliga målchanser.
Gustaf Norlin är väl i ärlighetens namn en tämligen begränsad fotbollsspelare och ska väl inte i min bok vara en startspelare i ett framtida Blåvitt MEN nu har han avgjort två raka hemmamatcher och på så vis sett till att Blåvitt inkasserat sex livsviktiga poäng. Hatten av för dig Norlin, du ska ha en eloge för att du fanimej alltid ger allt i den Blåvita tröjan!
Vi må ha hållit nollan i två raka hemmamatcher men är det något som ska prioriteras i sommarens transferfönster så är det en SNABB, stabil och, på minst allsvensk nivå, beprövad och etablerad mittback som komplement till Gurra i mittlåset. Vi kan inte förlita oss på Carlén och Hausner bredvid Gurra, Gurra som förövrigt inte är lika dominant i backlinjen som han var förra säsongen. Vi kan inte fortsätta att lira med allsvenskans långsammaste backlinje utan måste få in lite kvalitativ speed där bak!
På något vis kan man verkligen se dagens seger som en hyllning till Sebastian Eriksson. I sina bästa stunder var Seb en briljant fotbollsspelare med en underbar blick för spelet men det som alltid har kännetecknat Sebastian är såklart hans passion, hans energi, hans inställning, att han alltid gav allt och lite till för Blåvitt. Behövde vi grisa till oss en seger då grisade fanimej Sebban mest av alla. Han gav aldrig upp och slet som ett djur för att säkra tre poäng till Blåvitt och det var vad man gjorde idag. Det kanske inte var på Seb-nivå men nog jävlar slet alla för det Blåvita emblemet idag! Tack för allt Sebastian, den här segern var fan för dig!