Att påstå att IFK Göteborg haft en säsong som gått lite upp och ner är knappast en överdrift, snarare tvärtom. Tränarbyten, skador på nyckelspelare och tragikomiska självmål och tabbar har avlöst sig i rask takt men har nu med Jens Askou vid rodret till slut börjat styra åt rätt håll. Jens raka stil och, enligt spelargruppen, självklara och nyktra sätt att se på fotboll har burit frukt och IFK Göteborg befinner sig i skrivande stund på säker mark i jakten på säkrat allsvenskt kontrakt till 2024. Något som också hyllas, med rätta, är hur rekryteringsgruppen med tekniska direktören Ola Larsson i spetsen lyckats med träffarna av nyförvärv. Arbor Mucolli, Thomas Santos och Astrit Selmani spelar ofta huvudroller i matcherna trots kort tid i klubben där Selmani snarare med sin aura och sätt att vara lyckas lyfta laget snarare än att bidra med poäng, än så länge.
Därför är det också ganska kul, eller snarare väldigt kul, att en spelare mest i det tysta kommit att bli en konstant på det tremanna-mittält som Jens Askou oftast föredrar att starta med. Mitt i alla tränarrokader och internt kaos blev nämligen Lucas Kåhed skadefri och fit att kunna spela seniorfotboll på allsvensk nivå äntligen. Den offensiva mittfältaren gjorde RIKTIG debut mot Halmstad borta (räknar inte de tre minutrarna mot Sirius) och kom då mer in som ett offensivt yrväder i en blanding av Paka och Hussein Carneil snarast. Det var kvicka fötter, nån helikopterfint och ett skott i stolpen som hade kunnat ta säsongen åt alla möjliga håll. Där och då trodde jag snarare att Lucas skulle bli en offensiv ytter på en av kanterna snarare än den 8:a han kommit att bli nu det senaste. Askou och tränarstaben har uppenbarligen bättre fotbollsöga än mig, och med Lucas Kåhed som en av de mer offensiva och löpstarka mittfältarna centralt har vi, utan att egentligen märkt det, fått en spelartyp vi har saknat länge.
Passningskartan ovan kommer inte riva ner applåder eller göra vågen när man visar den för folk generellt, men i mitt sätt att se på fotboll är hotet centralt från mittfältet något som vi saknat i flera år, med något undantag. Tidigare under säsongen är den spelare som oftast kommit ner för att hämta boll och fördela i dessa ytorna varit Marcus Berg, vilket i sig inte behöver vara fel, men med Kåhed och tills viss del Mucolli som gillar att operera här, kan Berg hålla sig mer där han är som bäst, i straffområdet. Jag är därför inte särskilt orolig för Kåheds ratio av lyckade och misslyckade pasnsingar eller brist på rena assists. Bara det att vi nu har en spelare centralt som trär in passningar i straffområdet främst efter backen snarare än genom inlägg från kanten, är otroligt värdefullt och något jag efterfrågat länge! Som sagt, det är inte Rygaard-kvalitet ännu, men det är en början, och en spännande sådan.
Jag skrev en tweet när Kåhed blev utbytt efter 70 min senast mot Häcken att han sällan syns eller är den mest dominanta spelaren på planen, men det märks när han lämnar. Och det blev som mest påtagligt just i matchen mot Häcken då vi tappade mer eller mindre all tillstymmelse till spel centralt. Nu ska det sägas att vi också gick ner till något konstigt 4-4-2 med Abundance Salaou som högerytter och Carlén-Seb E centralt. Jens Askous fotbollsfilosofi än så länge verkar bygga på att spela rakare och vinna bollen högt snarare än genom tålmodigt passningsspel från backlinje och genom mitten. Vad det gör är att mittfältet mer får löpa mellan straffområdena och ta hand om en del andrabollar och annat. Lucas Kåhed passar synnerligen bra i detta spelsätt, dels då han har lungorna att löpa upp och ner och dels för att när situationen behöver det har han snabba fötter och huvud. När Mucolli, Berg och Santos väl får grepp på bollen på offensiv planhalva är det guld värt att Kåhed nästan alltid finns som ett alternativ att bolla med, vägga med eller ta nån alibi-löpning.
Det finns absolut fog för att kritisera Kåhed för sin skrala poängproduktion som offensiv spelare, att han väger lite lätt i närkamper och inte är så sprudlande som våra andra offensiva nyförvärv. I skrivande stund går dessutom rykten att IFK vill ta in en till central spelare utöver redan färska isläningen Kolbeinn Thordarsson som spelar på samma position i mångt om mycket. Men som det är just nu finns det ingen som kan bidra med den typen av passningar och smartness som Kåhed uppvisar just nu. Med mer matcher under bältet och mer satta relationer till de andra tror jag detta kan bli riktigt bra. Lucas Kåhed kan mycket väl vara ett av våra viktigaste ”nyförvärv” på länge sett till lagbygge. Nu saknas det bara nån poäng