Fiaskot – Att bara ta tre poäng, släppa in åtta mål och komma näst sist i en grupp med Utsikten, Gais och ett formsvagt Norrköping är inget som Mikael Stahre kommer skriva in i sitt CV när han kommer söka nytt jobb nästa gång.
Famlandet – Det känns oerhört märkligt att man ägnat hela försäsongen till att jobba in ett nytt spelsystem där man ska vara mer bollförande och där man ska lira 4-5-1 med ”nummer 10-rollen” som en central del i spelet för att hux-flux när det börjar blåsa gå tillbaks till gamla trygga 4-4-2. Hade inte Micke Stahre mer tilltro till sitt nya ”spelsätt” än såhär?
Stoltheten – Man kan säga vad man vill om Micke Stahre och hans sätt att leda laget men var fan finns stoltheten hos spelarna? Efter en förlust mot ett sunkigt Gais ska det inte finnas på kartan att man förlorar nästa match med 0-4 inför en kokande hemmapublik. Det syns inte på spelarna att de representerar Sveriges finaste klubbmärke utan det är oerhört håglöst och tafatt. Det ska brinna i ögonen på spelarna, det ska smälla i närkamperna och bollen ska BORT när den ska bort.
Passningsspelet – Det märks verkligen inte att man tränat hela försäsongen på att vara ett mer bollförande och ett mer bolltryggt lag för passningsspelet är verkligen till och från under all kritik. Det slarvas något enormt när det kommer till det enkla passningsspelet. Det blir felpassning på felpassning som ger Norrköping flertalet tillfällen att straffa Blåvitt.
Lidandet – Ingenting pekar just nu på att vi går mot en säsong där glädjen kommer vara mer framträdande än lidandet för oss supportrar. Man borde väl vara van vid det här laget men man vänjer sig fan aldrig vid känslan av att vara en förlorare. Jag har varit en passionerad Blåvit supporter sedan 1998, året jag fyllde 16 år. Sedan dess har Sveriges finaste fotbollsförening tagit ett SM-Guld, ETT SM-guld och noll och inget pekar väl på att SM-gulden kommer börja trilla in på Kamratgården de närmsta åren. 0-4 mot Peking och utträde ur Svenska Cupen är inget som får upp mina förhoppningar iallafall.
Matchens bubblare: Experten – En födelsedagsmiddag ledde till att dagens match behövdes ses i efterhand i TV-soffan och med tanke på att Blåvitt blev utskåpade vore det rimligt att jag även skulle sitta och svära åt expertkommentatorns korkade åsikter och sägningar men istället möttes jag av en ny trevlig bekantskap i form av Marcelo Fernández Figueroa. Jag väljer att lyfta på hatten för denna duktiga och kunniga herre.