Han kom upp som en pojkspoling mer eller mindre direkt från läktaren in på planen (”Jag har alltid drömt om att glida på knä där”) och lämnar som en halvvuxen man med en väska full av erfarenhet (inte minst en januariturné).

Bild: Emelie Hübner

Jag minns när jag först såg August Erlingmark spela fotboll. Jag minns hans första stapplande allsvenska steg. Jag minns såklart Augusts första Allsvenska mål (en nick hemma mot Peking 2017) och målfirandet. Jag minns allt det där med förtjusning. Hur bra han var på att ta sig in i straffområdet från sin mittfältsposition, jag minns hur glad han blev när han gjorde mål. Och jag vet att varenda känsloyttring varit äkta.

Det är ju något med spelare från de egna leden. Det är något extra med de som inte jagar snabba cash efter några bra inhopp. Det är något speciellt med August Erlingmark. Han har kommit ut som mittback, han har pratat om att mittfältare nog ändå är favoritpositionen samtidigt som han spelat där ”coach” har satt honom (även som målvakt!) utan att gnälla, som en förebild. Som ett proffs.

Sätt honom som mittback och han sätter inte en fot fel när han är som bäst. Sätt honom som mittfältare och han täcker ytor som vore han Gustav Svensson. Be honom att kliva fram lite mer och han kommer skapa oreda i motståndarnas straffområde. Be honom svara på en fråga och han kommer ta sig tiden till det. Sätt honom som kapten när det vindarna piskar hela föreningen i ansiktet och han bröstar det.

Bild: Emelie Hübner

Jag är svag för fotbollsspelaren August Erlingmark, men anledningen till att han hålls så varm i mitt hjärta är nog för det där om att ta sig tid. Han tar sig inte bara tid, han gör det med ett leende och han svarar inte bara när det handlar om beröm.

Han har hela tiden varit tydlig med att han absolut inte vill lämna föreningen som Bosman eftersom den betyder så mycket för honom. Han sa det i podden, han har sagt det vid andra tillfällen också.

Nu blev det så ändå. Men jag tror fortfarande att August hellre hade blivit såld. Det krävs fler än en för att dansa tango och om Blåvitt inte kunnat erbjuda något som är lika spännande som ett äventyr på kontinenten tänker i alla fall inte jag döma Erlingmark.

Jag önskar dig all lycka och välgång både på och utanför fotbollsplanen. Tack för allt och Välkommen åter. Hoppas vi kan höras för en intervju när dammet lagt sig en aning.

Categories:

BaraBen-podden
Facebook
Kategorier