Äntligen, äntligen, äntligen tillbaka på Gamla Ullevi igen och vilken återkomst det blev. Stämningen var fantastisk matchen igenom, det blev seger och det kändes som att det var på riktigt igen. Jag var tillbaks på samma plats som jag har haft sedan Gamla Ullevi invigdes 2009, äntligen var jag hemma igen. Jag fick träffa folk som jag bara träffar i vår hemmaborg och det kändes som att det var igår, vi plockade helt enkelt upp tråden där den hade lämnats hösten 2019. Tack för det här alla underbara Kamrater!
Dagens första halvlek var den bästa och mest intensiva halvlek jag har sett från Blåvitt på mycket, mycket länge. Jag vet inte hur mycket jag påverkades av känslan på plats men det kändes som att det var ett helt annat Blåvitt än vad vi har sett tidigare den här säsongen. Man kändes bollsäkra, man sprang för varandra, vågade hålla i bollen, vågade flytta boll och man var aggressiva i återerövringen av bollen. Vi skapade hörna på hörna och hade ett ständigt tryck på Örebros planhalva och halvleken kröntes med Wendts fantastiska frispark! Jag vill se mer av det Blåvitt som jag fick se i dagens första halvlek. (Jag väljer att strunta i att Örebro var helt rötna i första halvlek.)
Oscar Wendt har verkligen inte levt upp till förväntningarna sedan han kom tillbaks, det får man vara ärlig med att säga. Idag märkte man på Wendt att han ville visa vem han är som fotbollsspelare. Han var ständigt på språng och satte inte många steg fel, han satte en helt fantastisk frispark och i matchens sista minut är han med längst upp på Örebros planhalva för att sätta spiken i kistan. Bygg vidare på det här och bara kör framöver Oscar!
Det var så härligt att se viljan och självförtroendet som lös i spelarnas ögon i första halvlek, Calle tacklade som själva Glenn Hysén, Aiesh dribblade som Ronaldinho, Agge och Gurra ägde mittfältet som Thern och Schwarz under VM 94. Alla bara körde och det märktes inte alls att man hade kniven mot strupen.
En bit in i andra halvlek märkte man extremt tydligt vad självförtroende betyder inom fotbollen, det vi fick se i första halvlek var som bortblåst. Bollarna sparkades undan i panik, man tappade boll, Örebro fick styra och ställa, vi föll längre och längre tillbaks i banan och det kändes som att vi var en olycklig snedspark från ett snöpligt baklängesmål och 1-1. Det lös inte längre av självförtroende i spelarnas ögon, istället såg man rädsla och intensiteten var bortbytt mot tveksamhet. Jag hoppas att spelarna tar med sig första halvlek och att man tar med sig att man faktiskt lyckades hålla undan och tog tre poäng. Spelarna måste fortsätta att bara köra och tro på att man kan vinna, kom igen nu Blåvitt!
Matchens bubblare: Jag vill passa på att tacka Tifogruppen för en fantastisk återkomst till Gamla Ullevi, det var magi att få vara en del av dagens tifo. All kärlek till er idag!