Blåvitt inleder matchen med betydligt högre utgångspunkter där exempelvis Jallow och Aiesh ligger högre upp i banan, man flyttar bollen snabbare än tidigare, fyller på med folk som kommer i fart vilket också gav straffen som ledde till 0-1. Blåvitt satte också in en högre press och stressade Häcken i deras speluppbyggnad men detta höll bara i 10-15 minuter och man föll längre och längre ner i banan och lät Häcken ta över initiativet som mer eller mindre ostört fick styra och ställa i spelet vilket gav Häcken både målchanser och mål. Man kan prata om självförtroende, om att omedvetet vilja försvara ledningen men med Blåvitts rutinerade lag ska det bara helt enkelt inte få ske.
Häcken har haft en hyfsat lik säsong som Blåvitt där man hade en misslyckad vår, tränaren lämnade, man fick in ett rutinerat namn på tränarposten men resultaten har inte varit lysande (Högmo hade tagit 3p mer än Stahre och Blåvitt). Häcken släpper, precis som Blåvitt gjort senaste tiden, in ett tidigt mål men istället för att bli helt apatiska knyter de näven i fickan, tar över spelet och matchen (efter ett tag) och gör de tre kommande målen. Blåvitt har inte lyckats hantera tidigt insläppta mål och idag lyckas man inte heller hantera ett tidigt ledningsmål. Häcken visade idag den inställning och vilja och det kunnande som jag hade velat se hos Blåvitt den senaste tiden.
Vi TV-tittare får som vanligt se Stahre stå och skälla i omklädningsrummet i halvtid och Blåvitt kommer som vanligt ut som yra höns i andra halvlek, släpper till chans på chans och även ett mål. Vad är egentligen Stahres plan? Vad vill han med detta Blåvita lag? Är spelarna så dåliga att det ska behöva se ut såhär match efter match?
Blåvitt höjer sig något en bra bit in i andra halvlek och har, kanske för att Häcken vill försvara sin tvåmålsledning, en period där man äger boll, spelar bättre och skapar lite chanser. Kevin Yakob kommer in och ser pigg ut, bekväm med bollen och spelade sig definitivt närmre en startplats igen.
Nu får man fan sluta med försök till varianter på frisparkslägen där man med bra chans kan slå bollen rakt i mål, när spelet uppenbarligen inte fungerar måste man såklart försöka ta tillvara på fasta situationer och inte göra det mer komplicerat än vad det behöver vara.
Matchens bubblare: Sana sätter en straff idag, han satte den avgörande straffen mot MFF (och då hyllade jag honom) men nu är det dags att han lämnar över ansvaret till någon annan. Han har missat på tok för många straffar i den Blåvita tröjan och i ärlighetens namn har inte alla inslagna straffar skrikit av kvalitet de heller.