Marcus Berg är hemma, Oscar Wendt är hemma. Äntligen, äntligen, äntligen fick vi se dem i den vackraste av tröja igen. Det är två av allsvenskans bästa spelare på sina positioner, kanske till och med den bästa anfallaren och bästa vänsterbacken i allsvenskan men framförallt blöder de blått och vitt, de är extremt motiverade till att göra IFK Göteborg till ett topplag igen och jag tvekar inte en sekund på att så kommer bli fallet. Det var rysningar i hela kroppen när ”Speaker-Mikael” ropade upp deras namn. Det här kommer bli bra!
Vårt nya ”power-forwardspar” levererade direkt, oj vad viktigt det kändes. Kolbeinn stod för ett mål och två assist och Berg gjorde mål direkt i sin återkomst. Jag blev så glad när jag såg att Stahre direkt gick över till två forwards nu när Berg blev spelklar. Det kommer inte bli lätt för allsvenskans backar att ta hand om Kolbeinn och Berg framöver. Deras samarbete kommer bara bli bättre och bättre och jag räknar kallt med att de kommer ösa in mål tillsammans. Kolbeinn har så mycket kvalitet inom sig och man såg direkt på Mackan att det är en riktig kvalitetsspelare. Touchen, blicken, passningarna och framförallt kanske målet. Wow!
Det satt förvisso långt inne men vi tog vår andra seger i rad och det är nödvändigt att poängen fortsätter att rulla in om vi ska klättra i tabellen. Med segrar kommer självförtroendet och med självförtroendet kommer segrarna. Det var viktigt att vi direkt fick se en effekt av tränarbytet och av att två kvalitetsspelare har kommit in. Nu har vi två raka segrar som sagt och det är bara att bygga vidare på det. Det här laget kommer bara bli starkare och starkare och jag blir mycket förvånad om treorna inte fortsätter att trilla in.
Det är alltid svårt att direkt efter slutsignal, speciellt när man sett matchen på plats med allt vad det innebär, göra en vettig analys av spelet. Men känslan är att vi till och från gör vår bästa match, offensivt, på mycket länge. Mackan går in direkt och visar vilken klass han håller, Kolbeinn får ut mycket mer av sitt spel när han har en forward bredvid sig att samarbeta med. Sebastian Erikson bidrar med enormt mycket nu när han får spela på ett centralt mittfält…
Sebastian Eriksson ja, wow, vad ska man säga? Jäklar vad bra han var idag, jäklar vilken fin fotbollsspelare han är när han får spela på sin riktiga position. Han vinner boll, han är rapp, han är pigg, han är energisk, han slår fina passningar, slår ut motståndarnas lagdelar, står för assist, han är överallt och gör det mesta med kvalitet. Sebastian Eriksson var en gång landslagsmässig, Sebastian Eriksson var en gång högt ansedd i Serie A, men det var längesedan, de två senaste matcherna har vi återigen fått se Sebastian Eriksson, så som Sebastian Eriksson var när han var som allra finast. Tack Seb – fan vad jag unnar dig det här!
Matchens bubblare: Yahya Kalley kommer framöver såklart, så länge som Wendt håller sig frisk, få spela andrafiol på vänsterbacksplatsen. Jag hoppas han tar det på rätt sätt och fortsätter att gnugga på, att han tar lärdom av Oscar och att han bara kör på. För jäklar vilken oslipad diamant han är, han har spetsegenskaper som kan ta honom långt om han fortsätter att jobba hårt. Det skulle faktiskt också vara intressant att se honom som vänsterytter framför Wendt på vänsterkanten. Aiesh känns inte superhet just nu och jag hade inte gnällt om Kalley fick chansen att ösa på längst kanten…