Äntligen, äntligen, äntligen fick vi vara på plats igen. Att tillsammans med tusentals andra änglar få sjunga Snart skiner Poseidon var en ynnest, en påminnelse om vad livet för 1,5 år sedan faktiskt bjöd på vecka ut och vecka in. Jag kommer aldrig ta det för givet igen men nu kör vi så det ryker, en för alla, alla för Blåvitt! Varför, varför, varför envisas tränare efter tränare med att spela med en ensam toppforward? Kolbeinn gör ett enormt jobb på topp, han vinner dueller, suger in bollar, tar löpningar och gör livet surt för motståndarnas backlinje men han är på tok för ensam. Han behöver en lekkamrat som han kan kombinera med och jag hoppas att den lekkamraten snart […]