Kalmar – IFK Göteborg. Högriskmatch för ett av lagen. En chans att befästa sin plats i toppen för det andra. Kalmar har, sett till de senaste 24 matcherna, ett litet övertag (de har vunnit nio, Blåvitt har vunnit sju). Högriskmatch för att man inte riktigt hade råd att förlora och det syntes tydligt i hur Blåvitt valde att positionera sig. Man spelade för att inte förlora. På gott och på ont.
Kalmar påminner inte så lite om hur Blåvitt såg ut för någon säsong sedan med ett ineffektivt spel hämtat från någon skolbänk i Barcelona. Blåvitt å sin sida såg ut som att de mötte FC Barcelona. Man föll lågt, man försökte jaga boll. När man väl fick fatt i den hade man otroligt svårt att göra något konstruktivt. Hamšik gjorde det Hamšik gör bäst (jogga runt och vara allmänt briljant, Thern fick springa lungorna ur sig och Aiesh hade förtvivlat svårt att få till det när han väl sattes i spel och Sana trålade efter bollar i Östersjön.
I andra halvlek ändrade Blåvitt sina positioner en aning (och Karlsson fick med sig pipan ut). Sana fick en plats ute till vänster som i teorin borde passa honom ganska bra. Om det inte vore för att man bestämt sig för att falla ner i knät på Anestis så fort Kalmar fick bollvittring. När Sana så småningom kravlat sig upp till vattenytan såg man fina tendenser från hans fötter: han var delaktig i en del och han vill (för?) mycket. Kanske är det så att den där bindeln han har om vänsterarmen väger för mycket och att han vill både spela fram och avsluta samtliga anfall. Jag har sett scenariot förr, inte minst när Tobias Hysén blev kapten.
Andra halvlek var på vissa sätt ett fall framåt. Man klev trots allt fram lite mer, man var något taggigare och man såg ut att springa mer utan boll (inte endast när Kalmar hade den). Rydströms gäng blev störda och hade inte alls samma kontroll över händelserna som man hade i första. Å andra sidan hade Blåvitt svårt att skapa några chanser värda namnet. Rätta mig om jag har fel, men det var väl egentligen Yakobs snedträff som var det närmsta vi kom mål (Sana hade satt den solklara straffen om vi fått den, jag vet).
Sen hände inte så värst mycket mer och jag lämnar det där samt hoppas på bättre fiskelycka för Sana och co om måndag. Det finns säkert hur mycket som helst att säga om den här matchen. Kalmar rullade för rullandets skull, Blåvitt borde klivit högre och pressat tuffare och annat, men jag väljer att stanna här.
Haj!