IFK Göteborg bärgade sin 1000:e allsvenska seger i och med den betydelselösa segermatchen mot Sirius hemma. Det är ju svårt det där med vad som är ”mycket” eller ”stort”. Vad betyder 1000 segrar? Är det mycket? Hur mycket är mycket vatten? En hink? En mindre insjö? Det vi vet är att Roland Nilsson varit med och rott fyra av dem i hamn.
Pandemin fortsätter och Allsvenskan är avslutad för den här gången. Det blev en tämligen märklig säsong där allsvenskt kontrakt säkrades först i näst sista omgången borta mot ett håglöst Östersund. Sista omgången följde samma mönster som omgången innan. Sirius såg inte ut att förta sig, men Blåvitt var desto mer påkopplat. ”Vi är Blåvitt. Vi spelar alltid för att vinna”, sa skyttekungen tillika försvarsgiganten Bjärsmyr efter matchen. Vi har fått se en attitydförändring, tycker jag nog. Det pratas inte lika mycket om fint spel (påpekas bör att man kanske inte spelar så ”fin” fotboll just nu) och possession. Man pratar om resultat och det är något att tillvarata inför säsongen 2021.
Wernbloom spelade åter som innermittfältare tillsammans med en glimrande Hasse. Det innermittfältet släpper ingen över bron och Wernbloom tar inga fångar i duellspelet. På högerkanten forsar Jallow fram och sköljer över allt i sin närhet med sin fina fart. Framåt var Söder ganska ringrostig (skottet förtjänade ett bättre öde, men vi har väl slutat prata om vad vi förtjänar vid det här laget) och Sana var Sana.
Visst, jag gjorde det lite enkelt för mig när jag konstaterade att Sirius såg håglöst ut. Fotboll är en lek som handlar om att göra mål, som Gud sa och Blåvitt hade bestämt sig för att göra fler än Sirius den här gången. Återigen genom att kombinera fina passningskombinationer med ett längre spel. Det Blåvitt gör bra i så väl det korta som det långa spelet är att man sätter fart på bollen och tar färre risker i utsatta lägen.
På tal om risker. Da Graca har av många klassats som en säkerhetsrisk och den här gången fick han starta på bänken för att Tolinsson skulle få starta för första gången sedan den inte helt fantastiska insatsen hemma mot Djurgården. Han gjorde det rätt bra. Det är synd att han redan är såld, för med en fin vår i allsvenskan 2021 skulle prislappen mycket väl kunna stiga. När vi ändå pratar om mittbackar kan jag konstatera att det var fint att se Rasmus Wikström spela allsvensk fotboll igen.
Sebastian Eriksson spelade återigen nästan 90 minuter och han gjorde det bra. Det är tydligt att där finns mer att hämta och låt oss hoppas att 2021 blir hans år.
Till sist. Förläng Bjärsmyrs kontrakt. Inte för att han plötsligt blivit klinisk i straffområdet utan för att han styr upp försvaret på ett otroligt bra sätt. Jag har skrivit det förr; jag vill inte veta hur det hade gått om vi gått in i säsongen utan honom.