Det allsvenska kontraktet är räddat – nu gäller det för föreningen att säkra ett annat kontrakt. Nämligen det mellan en av lagets absolut viktigaste spelare den gångna säsongen. Det är dags att skriva ett tvåårskontrakt med Mattias Bjärsmyr.
Många var minst sagt skeptiska när det började ryktas om en återkomst till Blåvitt för den forne kaptenen. ”Hur bra var han när han gick?” ”Han kommer ställa till besvär.” ”Han kan bara lyfta långt.” Många åsikter av negativ art luftades. Huvudpersonen själv tränade på och var öppen med att han ville spela i Blåvitt, men att det var viktigt att föreningen ville ha honom, såklart. Tiden gick och Blåvitt ska ha gått bet på andra spelare och till slut fanns det bara en stol kvar och den satte sig Bjärsmyr på. Med facit i hand var det onekligen väldigt bra att det blev som det blev. Frågan är nämligen om Blåvitt vunnit cupen och löst nytt kontrakt utan försvarsgeneralen.
Jag var själv inne på att Bjärsmyr bör vara ett självklart val. Inte bara för att han (förvisso enligt egen utsago i bland annat podcasten Lundh) gjorde det bra i Turkiet och för att han fortfarande var en bra mittback, utan också för att han skulle vara den perfekta mentorn för yngre spelare likt Tolinsson, Da Graca och Wikström. Han skulle kunna gå först i ledet och om det skulle börja blåsa (vilket det onekligen gjorde) skulle han kunna vara spelaren och personen att luta sig mot. Han presterade från dag 1, trots att han egentligen inte var tränad för det och ju mer han spelat desto bättre har han blivit. Vi har dessutom fått se matcher där Da Graca höjt sig ordentligt med Bjärsmyr vid sin sida.
Nej, Mattias Bjärsmyr är av förklarliga själ inte framtiden. I passet står det 1986 (otrolig årgång på många sätt) och pensionen närmar sig så sakteliga. Men, det finns anledningar till att lagen i Allsvenskan inte spelar med rena juniorlag. Han kommer inte (och ska inte) spela gratis, givetvis, och många kontrakt går ut efter nästa säsong vilket betyder att man redan nu måste börja säkra upp yngre förmågor än Bjärsmyr för att kunna bygga på längre sikt än nästa transferfönster. För att kunna tänka långsiktigt behöver man också lösa problemen som finns på kort sikt. Säsongen har varit svajig, milt uttryckt, i backlinjen och går vi in i en säsong utan Mattias Bjärsmyr är jag rädd att försvaret kommer fortsätta svaja.
Det enda vi med säkerhet vet är att Bjärsmyr kommer att spela fotboll nästa år och att där finns en option. Utnyttjas inte den så hoppas jag att det är för att man vill skriva ett kontrakt på mer än ett år. Jag vill inte ens tänka på var Blåvitt befunnit sig om vi inte fått hem Bjärsmyr i somras och jag vill heller inte se en så lojal spelare ledas ut bakvägen under ett pandemi-år. Bjärsmyr förtjänar att hyllas på ett fullsatt Ullevi. Om inte nästa år så varför inte om två, eller tre?