Vrid tillbaka tiden 15 år och du får se Bjärsmyr och Wernbloom debutera för IFK Göteborg. Vrid tillbaka tiden 13 år och du får se dem vinna föreningens senaste SM-guld tillsammans med ynglingarna Sebastian Eriksson och Jakob Johansson. Kalley och några till satt fortfarande i barnvagn på den tiden för övrigt. Nu var de åter samlade i en startelva i en viktig match. Den här gången i botten av tabellen, men med samma inställning. Med Eriksson, Bjärsmyr, Johansson och Wernbloom i startelvan var det svårt för den nostalgiskt lagde att sitta still.
Alms lugg fladdrade ikapp med Juda…Dahlbergs skägg (eller hade han tagit en handduk och ruskat av sig det? Omöjligt att se från min vinkel). I övrigt bjöd Göteborg upp till derbyväder efter bästa recept: spridda skurar mot en leråker. Blåvitt hanterade inledningsvis förutsättningarna på bästa sätt och satte fart med fint kombinationsspel kryddat med lite längre spelvändningar. Därför kändes Häckens ledningsmål efter triss i individuella misstag en smula ologiskt.
Försvarsmissarna skulle dock räddas upp när Bjärsmyr snyggt vände spelet på Jallow som hittade Sana som i sin tur klackade bollen till en framstormande (och pånyttfödd?) Sargon Abraham och 1-1 var ett faktum. Kul för Sargon, som verkligen spelat upp sig det senaste, att få sätta dit den så viktiga kvitteringen.
Alhassan Yusuf visade flera gånger varför klubbar på den allra högsta hyllan har spanat in honom. Han tillryggalägger otroliga ytor och jag skulle inte bli förvånad om han i första halvlek sprang ett Göteborgsvarv. Wernbloom, som kamperade med Hasse, var en positiv injektion på innermittfältet och frågan är om det inte får ses som ett mindre tjänstefel att envisas med honom som anfallare i match efter match. Snudd på dominant under stora stunder. Är väl den av hemvändarna som är mest rörlig och det kanske inte säger så mycket om Wernbloom men en hel del om övriga.
Sebastian Eriksson frustade igång sig själv och visst förtjänade han ett mål (sen är det raka armar från den i paus så gnällige motståndaren Yasin och visst hade en straff varit rättvis). Sebastian skrek, sparkade på reklamskyltar och levde rövare med motståndare. Man får göra vad man kan för att tända till, antar jag. Å andra sidan hade Häcken en och annan chans, de också, så att gå till paus med 1-1 på resultattavlan var nog det mest logiska att göra.
Andra halvlek handlade mest om kamp och Häckens anfallspel. Visst, Blåvitt sticker upp med ströchanser här och där. Sargon som väl måste ha gjort sin bästa match för säsongen spelade snyggt in men Robin Söder lyckades inte trycka sig in framför Godsway Ekpolo och halvlekens bästa chans blev inte vidare farlig.
Giorgi byttes ut och där tappade Blåvitt matchen fullständigt för en lång stund. Erlingmark kom in och Hasse flyttade ut på vänsterkanten och det blev ett inte helt lyckat byte. Erlingmark kommer inte riktigt in i situationerna och frågan är om han inte skulle flytta ner ett snäpp för att maximera karriären.
En annan som ska flytta ner ett snäpp permanent är Pontus Wernbloom som inte alls kom till sin rätt efter att han flyttat upp i anfallet.
Det som man kan ta med sig inför fortsättningen av säsongen (och 2021) är att man spelar ett stabilare försvarsspel än på ett bra tag. Många spelare i truppen har minst ett år kvar att spela, vissa har flera bra år kvar i sig. Framåt bjöds vi också på fina kombinationer och man tar sig till chanser mot det topplag som Häcken dessvärre är. En försäsong med Roland Nilsson och det kan faktiskt bli roligt 2021.