Många var vi som trodde att den här säsongen skulle vara en resa mot en solnedgång i horisonten, att vi i år med solkyssta kinder skulle få lite belöning för de två föregående åren. Båten skulle vara sjösäker nu. Så Reidars…förlåt, Max Markussons skrivelse om att läget fortfarande är tufft för föreningen – båten tar in vatten så att säga – och att man står bakom Renates…förlåt, Poyas ledarskap och processen var lika tråkigt som det var moraliskt stärkande för mig. Det gäller att härda ut. Jag tror att det var ett bra uttalande och efterlängtat för många.
Jag sitter kvar i båten. Jag tror på Poya, men jag har varit inne på att jag vill se ett annorlunda spel, eller ett liknande spel men med mer djupledsinslag och lite högre tempo. Poya hade inte lyssnat på mig men visst spelade Blåvitt fler passningar framåt i matchen mot Kalmar FF än man gjort tidigare? Man sökte ofta Kouakou och när han väl är i fas fysiskt lär en del mål sättas upp på målkontot.
Det är faktiskt jag som är kapten på den här båten, tänkte Poya och mönstrade en vänsterkant med Wernersson och Jallow. Det blev för att uttrycka det diplomatiskt inte helt lyckat. Wernersson var i vanlig ordning huvudperson vid ett baklängesmål och Jallow sprang mest och letade efter en position i offensiven som inte krockade med Wernersson. Det gick inte galant, men hur såg alternativen egentligen ut just idag? Titi i all ära, men han är ju inte en naturlig vänsterback.
ICA-handlare Johansson och hans mannar hade det, bortsett från målet, förtvivlat svårt att få till heta chanser. De skapade något inkast här och någon halvchans där, men över 90 minuter skapade de rätt lite. Det hade förvisso ett Blåvitt ledda av Tobias Sana också. Självklart borde Kouakou gjort mål på sin chans och då hade allt varit lite lugnare efter dagens i övrigt tacksamma resultat.
Men om finns inte och Blåvitt tog ytterligare ett kryss, hur dominanta Tobias Sana än tyckte att man än var idag.
De som vågade sig in i straffområdet för inlägg när Wernersson och Holm slog dem lär ha nackspärr värre än efter en kulen natt på havet. Jag tycker att man ska kunna begära mer av (relativt) välbetalda fotbollsspelare än inlägg som i vissa fall är så höga att de åker genom stratosfären och tillbaka eller så sneda att de inte skulle träffa Atlanten om de så slogs från en flotte i dess mitt.
Det som var mest skrämmande med insatsen idag var att det stundtals såg håglöst och tamt ut. Jag säger inte att man inte kämpade, men det är inte för inte som Erlingmark såg väldigt frustrerad ut och hans försök att väcka laget med en ful tackling i andra hjälpte föga.
Det är inte Poya som missar öppet mål, slår slarviga passningar eller tappar bollen i dåliga lägen, men det är Poya som tar ut laget och varför Paka och Jallow spelade på höger respektive vänster kant förstår jag inte. Däremot förstår jag varför Sana fick en något mer framskjuten roll. Låt honom fortsätta där – är det någon som är kapabel att dominera är det han och det är han för tillfället tämligen ensam om just nu.
Vi kan väl säga att vi har tur med att så många lag spelar dåligt i år. Det är inte tid för myteri, men det är hög tid att se sig själv i spegeln, kavla upp ärmarna och visa stolthet över att man får vara en liten del av den här stora klubbens fantastiska historia. Tröjan är till låns och under något mer normala omständigheter hade vissa spelare blivit ersatta av nya lagkamrater och fått väldigt svårt att ta tillbaka den där tröjan.