Jag är tacksam för Poya. Jag är otroligt tacksam för cupguldet. Det var länge sedan jag var så glad för Blåvitts och min egen skull som efter finalen mot Malmö, mest för att jag formligen älskar europamatcher, spelar ingen roll om det är mot något lag ’ingen’ har hört talas om från Östeuropa (Förutom Qarabag, den klubben och deras fans kan fara och flyga), eller någon av de mer namnkunniga ligorna. Jag är också tacksam för att vi stundtals spelar en rätt shysst fotboll (förvisso mest när Aiesh verkar vara på sitt allra bästa humör). Poyas fotboll går inte att jämföra med Arne Erlandsen och Jörgen Lennartssons, två tränare jag minns på rak arm har stått för det allra tråkigaste […]