Det var ett lätt val. Som att komma hem (med andra ord). Orden kommer från spelaren som fått mest speltid under Poya, som han för övrigt delar agent med, vilket väl lär innebära att vi får se honom i Blåvitt några gånger till, tyvärr. Tillfället är väl valt: orden kommer från en intervju som Victor Wernersson gör i Belgien, dit han smugit utan nuvarande arbetsgivarens tillstånd, hos sin kommande arbetsgivare. De handlar alltså inte om att han satt pennan på ett nytt kontrakt med klubben som han bör betrakta som sitt hem nu.
Skrev jag att han missade en träning för att utföra privata ärenden. Snyggt.
En vänsterback som blev utsparkad av Malmö FF, tog omvägen via Syrianska och Vejle (danska superettan) till svensk fotbolls finrum och till den, rent objektivt historiskt sett, största klubben i svensk fotbollshistoria. Han kom till IFK Göteborg. Klart att han var en chansning, samtidigt hade Sultan och Gren hittat fina vänsterbackar tidigare. Han togs in i värmen och fick i lugn och ro utvecklas till en spelare som antagligen var snubblande nära en januariturné 2020.
Efter en turbulent vår 2019 togs han väl om hand av föreningen och spelade antagligen den bästa fotboll han någonsin spelat. Laget stod upp för honom. Föreningen stod upp för honom. När dammet lagt sig stod det klart att även supportrarna backade honom.
Så hur säger man tack på skånska? Tydligen genom att lämna som Bosman (som förvisso är hans fulla rätt att göra, det är inte det) under en tid som väl får beskrivas som tuff ekonomiskt. För att addera lite grädde på moset proklamerar man att det var ett lätt val.
Det går att lämna som Bosman på ett snyggt sätt. Fråga Emil Salomonsson.