IFK Göteborg har firat 100 år, en finansbubbla har spruckit, sossar och moderater har turats om att regera landet och tio tränare har kommit och gått med taktiktavlor och nya idéer på Kamratgården. Nu när Coronapandemin skaffar sig ett hårdare grepp om landet känns det som ett bra tillfälle för oss att bjuda på den ultimata Blåvita elvan under 2000-talet!
Vi i BaraBen-redaktionen har under ett par hektiska dagar tagit fram fyra spelare till varje position i ett urklassiskt 4-4-2. Efter en hel del skrik, bråk och tårar har vi nu enats om vilka spelare som får den ofantliga äran att delta – men – arbetet har bara börjat, det är DU som avgör vem som föräras med en plats i den ultimata Blåvita elvan på 2000-talet!
Den sista pjäsen ska plockas ut. Den som har för vana att stjäla rubrikerna. Den som ibland tillåts sätta jaget före laget. Spänn fast säkerhetsbältet för här kommer det gå undan.
Vad ger man i present till någon som redan har allt? Vad skriver man när alla ord redan är författade? Alla känner väl till storyn om hur pappa Glenn skrek ”Tobbe é klar”, trots att han inte var det. När ryktet sipprade ut vet jag att jag blev väldigt glad. Det sände så starka signaler (efterhandskonstruktion, givetvis, jag tänkte inte på signaler för 13 år sedan). Man gick för guld och guld blev det. Sedan blev det förvisso inget mer SM-guld för Tobias Hysén. Han har varit nära ett par gånger, men inte mer (han har förvisso ett från tidigare i karriären, men det behöver inte ligga honom till last här). Två guld i Svenska Cupen blev det dessutom. I allsvenskan blev det 89 mål på 251matcher och vi ska komma ihåg att Hysén värvades som ytter. Den vindsnabbe anfallaren blev dessutom tämligen bofast i landslaget under sin tid i Blåvitt, men förbundskapten Hamrén slutade ta ut honom efter den välförtjänta flytten till Kina. Efter 34 landskamper (tio mål) blev det alltså inte fler. Hysén gjorde dessutom en bejublad återkomst när han stod vid sitt ord och vände hem till Kamratgården efter ett par minst sagt lyckade år i Kina.
Så var det dags för nästa Kinaresenär i Lasse Vibe. Han kom mitt i säsongen 2013 och inledde sin cirka två år långa sejour i föreningen som högerytter och vi var nog många som lyfte på ögonbrynen till en början. Visst såg man att han besatt en ohygglig snabbhet, men han såg inte ut att få ordning på fart och teknik (jag lärde mig senare att det nog snarare var fel på mitt fotbollsöga än Vibes teknik). Under första säsongen blev så facit 14 matcher och två mål. Sedan, som vore han besatt, gjorde han mäktiga 23 mål följande säsong. Det fick Londonklubben Brentford att öppna ögonen för honom och efter en halv säsong 2015 flyttade han till London, där han snabbt blev ett uppskattat inslag Griffin Park. Men, som fantomenordspråket påbjuder kan en snabb IFK Göteborgsanfallare inte åka till Kina utan att också ta en vända till i Blåvitt. Därför var det fullkomligt logiskt att Vibe, som tyvärr inte fick vinna något SM-guld, återvände till säsongen 2019 som en ledare för det yngre gardet. 20 matcher blev det och fem mål. Men Vibe betydde kanske mer vid sidan av planen än på densamma den gången. Är personligen övertygad om att Vibe kommer vräka in mål kommande säsong i Danmark, om säsongen nu blir av.
Inför säsongen 2000 tog Gustaf Andersson 8:an från Frölunda till Ullevi och blev heltidsproffs. Han var 26 år gammal vid tillfället och är väl att betrakta som något av en late bloomer. Gustaf var en väldokumenterat bra målskytt, som på 64 allsvenska matcher stod för en bejublad debutsäsong när han prickade in 15 mål på 25 matcher i allsvenskan och fyra mål på sju matcher i Svenska Cupen. Totalt blev det 80 tävlingsmatcher och 32 mål för anfallaren som debuterade i landslaget året han skulle fylla 27. Fler landskamper blev det inte för Gustaf som efter en, mot slutet, strulig tid lämnade IFK Göteborg mitt under brinnande säsong 2002.
Från en late bloomer till en supertalang. Benjamin Nygren, hela omröstningens yngste spelare, tog oss alla med storm när han avgjorde träningsmatchderbyt mot Örgryte. Genombrottet skulle dock låta vänta på sig. Fick lite speltid 2018 och dominerade i avslutningsföreställningen med två fina mål. 2019 skulle dock komma att bli Nygrens år, iallafall till en början. Nu hoppas vi att han ska få nya chanser i Belgien, eller, kanske ännu hellre, att han vänder hem och startar om. Någon kanske reagerar på att han här inte placeras som ytter, eftersom han spelade på högerkanten här. Well, you can’t always get what you want, som Jagger sjöng. En egen talang som vandrat genom alademin hela vägen till A-laget utan att passera gå. Hade ett imponerande facit 2019 med fyra mål och fyra assister på 12 matcher. Tappet av honom syntes tydligt under hösten. Benjamin bidrog starkt till att rädda föreningens ekonomi.
DEL 1: Best of 2000: Corona Edition!
DEL 2: Best of 2000: Målvakter!
DEL 3: Best of 2000: Högerbackar!
DEL 4: Best of 2000 – Bengt ”Bengan” Andersson, 2000-talets målvakt!
DEL 5: Best of 2000: Mittbackar del 1!
DEL 6: Best of 2000 – Emil Salomonsson, 2000-talets högerback!
DEL 7: Best of 2000 – Mittbackar del 2!
DEL 8: Best of 2000 – Thomas Rogne, 2000-talets mittback (del 1)!
DEL 9: Best of 2000 – En segerintervju med en glad Emil Salomonsson
DEL 10: Best of 2000 – Vänsterbackar!
DEL 11: Best of 2000 – Ragnar Sigurdsson, 2000-talets mittback (del 2)!
DEL 12: Best of 2000 – Högeryttrar!
DEL 13: Best of 2000 – Haitami Aleesami, 2000-talets vänsterback!
DEL 14: Best of 2000 – Intervju med Ragnar Sigurdsson!
DEL 15: Best of 2000 – defensiva/tvåvägs centrala mittfältare!
DEL 16: Best of 2000 – Niclas Alexandersson, 2000-talets högermittfältare!
DEL 17: Best of 2000 – Offensiva mittfältare!
DEL 18: Best of 2000 – Håkan Mild, 2000-talets defensiva mittfältare!
DEL 19: Best of 2000 – Vänstermittfältare!
DEL 20: Best of 2000: Pontus Wernbloom, 2000-talets offensiva mittfältare!
DEL 21: Best of 2000 – Anfallare (del 1)!
DEL 22: Best of 2000 – Intervju med Niclas Alexandersson!
DEL 23: Best of 2000 – Sam Larsson, 2000-talets vänsterytter!
DEL 24: Best of 2000 – Anfallare (del 2)!