Utan snus i 14 dagar är ett briljant sätt att skriva om en väldigt lång tid. Utan IFK Göteborg på, ja, vem vet hur länge är ett annat sätt. Visst är det så att man saknar matcherna, nerven, de avgörande ögonblicken, elden i spelarnas ögon, att få klaga på domaren. Men det som saknas mest är nog ändå kamratskapen. Blåvitt har blivit ett sätt att umgås i en tid på livet där tid är det mest värdefulla jag har. Att få sitta på en pub och spekulera i startelvor, prata ner motståndaren, kolla hur många mål spelare X gjort per match. Att med en dåres envishet argumentera för sin startelva (och Da Gracas framtida landslagsplats) saknas mig. Det gör också […]