I en febril jakt efter toalettpapper, jäst och mjöl gick jag och förstrött lyssnade på Lundhs senaste avsnitt där den mångårige kaptenen tillika SM-guldmedaljören Mattias Bjärsmyr var gäst. Säsongen 2007, året vi senast vann SM-guld (otroligt!), var han en lovande försvarsspelare, som man trodde gick en ljus framtid till mötes.
Mycket vatten har hunnit rinna och då var då och nu är nu, som man säger på halländska. Bjärsmyr har kommit att bli något av en vattendelare kring nya, mjuka, unga Blåvitt. Många menar att det var på tiden att han försvann, och det var det säkert. Man fick känslan av att han behövde se nya vyer och att han behövde ett annat kall. Bjärsmyr hade väl, om man ska tro det man hör, en problematisk relation med den sportsliga ledningen. Andra menar att han gnällde för mycket. Låt oss stanna där en stund, vid gnället.
Vad jag hört var reaktionerna på att kaptenen lämnade inte odelat negativa. Vissa blev lättade, enligt rykten. Det får mig att fundera ett par varv, för att är det inte så att elitidrott ska vara tufft och om det inte passar så kanske man ska pyssla med annat. Om man inte klarar av en utskällning från en stjärna i allsvenskan så lär man få det kämpigt i de större ligorna. Det ska inte vara bekvämt hela tiden. Vill man vinna något behöver man också ställa krav och få krav ställda och att någon skriker på en i affekt för att man slår bort en passning eller för att man inte tar jobbet. Det får jag för mig är elementärt, ett fundament för elitidrott.
Vi har dessutom i dagens backlinje en otroligt lovande mittback i Da Graca, som skulle må otroligt bra av en rutinerad försvarsgeneral vid sin sida. Han hade getts den bästa (nåja) skola en mittback i en allsvensk kontext kan tänka sig.
Väl framme vid kaffet (som inte var slut den här gången) kommer Lundh och Bjärsmyr in på kontraktsläget och när jag når varubandet står det ganska klart för mig att Bjärsmyr inte verkar överdrivet intresserad av att fortsätta i Turkiet.
En 34-åring som fortfarande besitter, för nivån, fina kvaliteter är för mig en fullständigt given värvning. Tänk en centrallinje med Jakob Johansson, Bjärsmyr och Söder tillsammans med Da Graca, Erlingmark och Hasse. Är det bara jag som känner doften av pytt?