Tre poäng, det är vad vi får ta med oss från årets tävlingspremiär…
Matchens…
Prestation får, i en matchens-prestationsfattig-match, bli Sebastian Ohlssons härliga löpning i minut 85 med tillhörande kyliga avslut.
Glädjeämne var Kristopher Da Graca som gör en stabil insats, visar stundtals upp fina fötter och framförallt är det en match från hans sida utan några uppenbara slarviga misstag. Jag tycker att han har höjt sig ett par nivåer och förhoppningsvis blir han en riktigt stabil kugge i vårt försvar den här säsongen.
Utropstecken var Rasmus Wikström som 17 år gammal går in och visar att han definitivt är med och utmanar om en startplats i år. Han är mer eller mindre felfri under matchen, visar upp ett moget spel och kryddar sin insats med att trycka in 1-0 på en vältajmad hörna.
Frågetecken är vad som egentligen händer med utvecklingen av vårt spel? Om IFK Göteborg vill vara ett bollförande lag, ett lag som ska ha kontroll över matcherna genom att äga boll då känns det lite olustigt att vi inte klarar av det mot ett lag från division 1. Nu har jag inte sett några siffror men det känns inte alls som att Blåvitt hade mest boll i den här matchen. Oavsett om det stämmer eller inte visade IFK definitivt inte ,genom ett kontrollerat bollinnehav, att man befinner sig två divisioner högre upp än Nyköping. Snarare visade man upp det genom att man orkade hålla uppe tempot längre än vad Nyköping gjorde och att man var vassare när chanserna väl dök upp.
Clown var egentligen ingen alls, det kanske hade behövts en clown dock för att pigga upp söndagens sömniga tillställning…