SLUTET (DEL 2). Få namn betyder lika mycket i den blåvita spelarhistorien som Hysén. Den här bloggen är döpt efter 1980-talets legendar Glenn Hysén, vars farfar Erik Hysén och farfars bror Carl Hysén spelade i IFK Göteborg på 1930-talet, medan hans far, Kurt Hysén, gjorde några matcher i IFK:s B-lag. Glenns son Tobias har under det senaste decenniet varit en av IFK Göteborgs absolut mest tongivande spelare och representerar föreningens hjärta på ett svårslaget vis både på och utanför planen.
Det här är vår hyllningsserie till honom inför att Tobbe nu lägger skorna på hyllan. Dagens hyllning kommer från Irma Flores, Blåvittsupporter och styrelseledamot i Unga Feminister.
17 juli 2010. Solen skiner på Poseidonstatyn utanför Ullevi, och jag ska 7 år gammal gå på min allra första hemmamatch. Våra föräldrar hade hjälpt mig och mina bröder att trycka IFKs logga på varsin vit t-shirt, och vi var mer matchredo än någonsin. Vi hade åkt tåg hela vägen från Uppsala till Göteborg, men det dämpade inte vår förväntan inför det vi nu skulle få uppleva. Matchen? IFK mot Halmstad, alltså ingen större match, men det spelade oss ingen roll.
I den tionde minuten gör Tobias Hysén matchens första mål, och i andra halvlek följs detta av ett mål av Gustav Svensson och ett av Ragnar Sigurðsson. Matchen vinns med 3 mål mot 0, men det jag kommer ihåg är inte slutresultatet. Det jag kommer ihåg är ruset som går genom hela min kropp när det där första målet går in, glädjen som yttrar sig genom ett skrik och gemenskapen i läktarens supporterkultur.
Min pappa växte upp med en Hysén i laget, och jag med en annan, en som pappa och jag fick uppleva tillsammans. Tillsammans fick vi uppleva en Hysén som var allsvenskans skyttekung, lagets kapten och som även under tiden i Shanghai var en viktig faktor i hur jag såg på den allsvenska fotbollen. Tillsammans fick vi också uppleva en Hysén som för mig varit en personlig förebild när det kommer till det mesta utanför planen. En varm person som lärt mig vad det innebär att vara en sann kamrat – solidaritet, i ordets alla bemärkelser.
Född 2003 är jag är för ung för att komma ihåg 80-talet, 90-talet eller ens 2007. Min kärlek till laget är inte beroende framgångar och påverkas inte av motgångar. Den hänger inte heller på specifika spelare, även om specifika spelare alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta. Tobias Hysén är en av dem. Tack för allt du gjort Tobbe.
Irma Flores Bertilsson
@irmaaveline
LÄS ÄVEN: Del 1 – ”Tack Tobbe, du är facit” av Erik Nilson.
LÄS ÄVEN: Del 2 – ”Tack för allt du gjort” av Irma Flores Bertilsson.
LÄS ÄVEN: Del 3 – ”Tack för allt, Tobbe!” av Daniel Andrén.
LÄS ÄVEN: Del 4 – ”Gentlemannen Tobias Hysen.” av Marcus Schött.
LÄS ÄVEN: Del 5 – ”Tack Tobbe” av Henrik Löfqvist.
LÄS ÄVEN: Del 6 – ”En hyllning till Tobias Hysén!” av Pontus Farnerud.
LÄS ÄVEN: Del 7 – ”Att minnas en ängel… ” av Daniel Bernmar.
LÄS ÄVEN: Del 8 – ”De tio största Blåvitt-profilerna” av Robert Laul.
LÄS ÄVEN: Del 9 – ”Jag kramade Tobbe och skrek” Giuliano Adaglio.