Berkling med ett par lika snabba som svåra solglasögon, 16170 pers på läktaren, öl i plastglas, Joel Alme, tre raka och besök från tredje rike…Huvudstaden inför ett fullproppat Gamla Ullevi. Djurgårdens führ…tränare hade inför matchen inte fått till sin anfallsstrategi fullt ut och ledaren för frontlinjen verkade mer fokuserad på domaren än att göra mål senast. Stahre, för dagen klädd i kostym och rock, kom från en taktisk triumf senast, men även han har sett förbättringspotential i spelet. På plats var också Victor Wernersson i sällskap flankerad av Curtis Edwards och Nicklas Bärkroth. Paka hade naturligtvis även han hemlängtan.
Sebastian Eriksson var även han på plats och verkade vara på riktigt gott humör. Med sonen i famnen stannade han leende för att inte gå i vägen för en fotograf. När han tröttnat på att vänta räckte han fram några fingrar framför linsen och skuttade vidare.
På plats var också Simon Bank utan solskyddsfaktor och jag fick se till att bita mig i tungan för att inte störa honom i sitt arbete.
Skulle Blåvitt inleda liga piggt som senast? Första chansen kom redan efter 45 sekunder efter att Aiesh lurat Radetinac och slagit ett inlägg som via en Norlin-skarv nådde den innan matchen firade Sana som dessvärre nickade utanför. Tydligt är att Blåvitt går in och markerar närvaro i duellerna i en till en början verkligt intensiv match.
Edvardsen som en gång närde en dröm om att en gång få spela tillsammans med Mattias Bjärsmyr, Berg och de andra var tillbaka på Ullevi och han gjorde allt för att komma med i målprotokollet. Han kastade långa blickar mot hemmaklacken och verkade lika delar trivas med och ogilla att klacken buade så fort han rörde bollen.
När uret närmade sig 13 hade Djurgården införskaffat sig någon form av tryck: De kom till avslut och började få grepp om handlingen. Blåvitt stack emellanåt fram genom en lite längre boll. Om den här matchbilden skulle hålla i sig skulle ett mål knappast låta sig dröja. Blåvitt svarade med att försöka dra ner tempot en aning när man väl fick fast i bollen.
Oscar Wendt är otroligt rutinerad. Han möter ett riktigt kvicksilver idag, men han är där och stör honom, använder sig av alla Bundesliga-knep han plockat upp under en framgångsrik karriär och man märker att Asoro tröttnar på Skövdesonen som slog hörnan som startelvans andra Skaraborgare nickade in efter lite trassel och man skulle kunna skriva något om förra säsongen och allt det där, men det håller vi oss för goda för just nu. Och ringde gjorde det alltså.
Efter målet var rollerna ombytta och Blåvitt skapade visst tryck och Dif kämpade med att hitta någon form av mening i tillvaron. Fotboll är ett märkligt spel, ändå. Någon stol bort sitter Bosse Andersson och ser butter ut. Under andra halvlek gick han till handgemäng mot ett bord. Inte så svårbegripligt, förvisso.
Jag vill inte säga något om domarnivån, men Hosam Aiesh får verkligen inte många frisparkar med sig sett över en säsong. Han blir tagen bryskt gång efter annan och en spelare med sämre psyke hade börjat filma och fullständigt tappa fattningen. Djurgården sätter oftast två man för att försöka stoppa honom och trots det tvingas de inte sällan till ojustheter.
Sammanfattningsvis går vi till paus efter en förhållandevis svängig historia där Blåvitt har rätt bra koll på händelserna, bortsett från de gånger Dif fått möjlighet att trycka ner den Blåvita backlinjen något för djupt. Samtidigt har Blåvitt svar på det mesta som Djurgården tar sig för.
Akt två och redan efter 20 sekunder hade vi sett saker som lett till åtal i det civila livet. Idrott är speciellt på det viset.
Dif tilläts ha boll och leker du med elden kommer du till slut att bränna dig. Skulle Blåvitt lyckas ta över kommandot igen? Berg gjorde sitt för att tända sitt lag och körde över en av Difs mittbackar rätt ordentligt. Halvannan minut senare är Norlin framme och nosar på sitt andra mål för kvällen, men han når inte riktigt fram till Sanas inspel. Kort därefter görs Norlin ner för sjuttielfte gången utan att få frispark med sig och Stahre fick syna ostskivan strax därefter.
Djurgården kör ett trippelbyte i 69:e minuten. Jag har dåligt med empiri här, men det känns som ett förhållandevis ovanligt tilltag trots att man nu får byta fem spelare vid tre tillfällen. Nåväl, Edvardsen flyttade ut på en kant och Kalle Holmberg, som byttes in, tog plats centralt.
I 75:e minuten var det dags för Norlin att byta och tur var nog det för han hade vissa problem att ta sig av planen för egen maskin efter allt det slitet. Någon sekund senare är Vilhelmsson på väg igenom men han gjordes dessvärre bryskt ner. Oscar såg mer hungrig ut än han gjort den senaste tiden vilket kunde lova gott inför avslutningen av matchen.
I 85:e minuten var det dags för Simon Thern, formidabel under långa stunder idag, att byta med Amir Al-Ammari som så klart fick en rätt otacksam uppgift. Simon Thern står för ett enormt slit utan boll och ett stort lugn med den. Han är oerhört viktig för IFK Göteborg 2022.
Andra halvlek är väl i ärlighetens namn inget att skriva hem om. Härlig frenesi och energi, men inte lika mycket kontrollerat spel. Dif får väl sägas äga den, och Blåvitt hade svårt att svara upp. Oavgjort får ses som ett rimligt resultat över 90+ tillägg.
Nämnas ska också mittbackarna som återigen stod för en gedigen insats. Jag tror att mittbacksparet kommer att passa Malmö FF ganska dåligt om några dagar.