En inställd resa till Listerlandet är också en resa till Listerlandet, om än bara mentalt. Men vad är väl en bal på slottet? Torstensson har lagt bisarrt mycket tid på scouting och det har lett till åtta raka nollor (44 minuter kvar till Håkan Svenssons rekord från 99/00). Stahre återanvänder sin senaste elva och det hör väl inte direkt till vanligheterna.
-Kontinuitet är viktigt i lagbygge, sa han själv inför matchen.
På förhand var jag mest intresserad av om Blåvitt skulle mäkta med att stoppa Mjällby från att slå det där rekordet. Hur de hade tänkt göra det var inte fullt lika intressant. Men eftersom jag förstår att just du är intresserad av vad jag hoppas på så hoppas jag på att Blåvitt vågar spela lika modigt som senast, trots Mjällbys rappa anfallsspelare.
Visst började Blåvitt modigt. Hög backlinje, Erlingmark och Gustav Svensson alternerade som sänke och Ytterbackarna sökte ytor lite högre upp i banan. Aiesh och Jallows fina samarbete från senast kopierades och Blåvitt spelade med både pondus och självförtroende. Däremot föll man lite väl djupt för min smak när Mjällby förse spelet. Samtidigt täppte man till ytorna man haft så stora problem med att försvara sedan Stahre tog över.
Vilhelmsson är ständigt på hugget: han sliter och skaver och efter en fin aktion hittade han en yta på djupet som han tog sikte mot. Dessvärre var han inte tillräckligt beslutsam och sökte passningen mot Berg istället för nätmaskorna bakom den rekordjagande hemmaslipsen. Passningen till Berg höll inte tillräcklig kvalitet, men Berg hann fram för att hugga trots det.
Mjällby bjöd naturligtvis till, de också. Deras anfallare, Sarr och Moro är ett par riktiga kvicksilver men när 23 minuter var spelade var det Eriksson som haft mest att göra. För kalenderbitaren kan jag meddela att Mjällby vid den tidpunkten haft 60% av bollinnehavet.
Men, vi Blåvita vet mer än någon annan att matcher inte avgörs enkom av bollinnehav. Om det är någon spelare Torstensson sagt åt sina spelare att inte släppa på fasta så var det antagligen Calle Johansson. Därför var det minst sagt förvånande att han plötsligt var fri i straffområdet efter Wendts fina hörna.
Eftermiddagen såg inte ut att fortsätta sämre efter att en övertaggad Mjällbyspelare försökt avsluta Aiesh karriär och fått syna det röda kortet.
Från rekordjakt till kvitteringsjakt med en man mindre, således.
Sana fortsätter centrera och Wendt hittar allt oftare ytor på sin vänsterkant och ytorna blir rimligtvis inte färre eller mindre efter utvisningen.
Efter 45 spelade vill jag tillstå att Blåvitt är ett helt nytt lag senaste tre halvlekarna. Modet, pondusen, stabiliteten i allt man tar sig för. Och, inte minst, djupledshotet. Den som tror på jinxar får skylla sig själv. I övrigt kan jag konstatera att Vilhelmsson har sitt eget öde i sina egna händer: de fotbollstekniska förutsättningarna i kombination med en fin snabbhet besitter han. Det är skallen som avgör hur långt han kan gå.
Just det. En sak till om första: Gustav Svensson.
Det var ju det här med markering. Jallow och Thern släpper och/eller missar Mjällbys specielle målskytt Amin Sarr och han fick göra ett ganska enkelt kvitteringsmål. Svårt att säga vem som gör det minst dåligt av Thern och Jallow, men att vända ryggen mot skytten i det läget är ett juniormisstag.
Blåvitt skulle dock bita sig fast i taktpinnen och man skapade bra tryck. Wendt fortsätter göra det bra, Aiesh tar för sig med sina cirkuskonster och Sana har återigen svårt att hitta helt rätt. Thern försöker vara den där motorn man trodde att han skulle bli, men skador har gjort att han inte riktigt fått det att stämma i Blåvitt så här långt (hittar dock briljanta lösningar mellan varven).
Halvleken gick i stå. Blåvitt hittade inte riktigt rätt. Mjällby såg ut att ha fått matchen dit man ville. Blåvitt kom till nästanlägen och halvchanser och när Calle Johansson dröjde sig kvar i straffområdet efter en hörna visade Sana sin klass genom att pricka den reslige mittbackens panna blev jag nästan lika glad som förvånad. Kul med ytterligare en back som tvåmålsskytt.
Det är inte ok att försvararna ska vara de enda som gör mål, tänkte Berg och såg till att även han nicka dit trasan efter fint inlägg från Aiesh (som lätt kunde fått någon motståndare till utvisad), en av Blåvitts bästa för dagen återigen.
En gedigen arbetsinsats säkrar tre otroligt viktiga poäng (och sabbar Matanovic uträkning). Lyfter på kepsen lite extra för Erlingmark som återigen har svårt att sätta fötterna fel.
Jag hade gärna sett att Ambroz fick de minuter Söder fick, men den diskussionen får vi spara till en regnig dag.