Landslagsuppehåll och Marcus Berg svarar för jag vet inte vilken gång i ordningen på frågor om huruvida han kommer hem till Blåvitt, eller om han har några andra bud på bordet. Samma sak händer titt som tätt samtliga medlemmar av det famösa fikagänget. Och det börjar bli en tröttsam historia, det här.
Noa Bachner menade att vi Blåvitt-fans skulle sluta tjata (parafraserar fritt från minnet) och Disco Kristoffersson fastslog, hånskrattande, att de inte kommer att komma tillbaka. Det är som att Bachner och kompani tror att vi likt Stanley Kowalski (Brandos version) står och primalskriker i pur frustration på Berg, Wendt, Svensson, Wernbloom. Så är inte fallet.
Väldigt få pratar ens om en Wernbloomsk hemkomst.
Spekulationerna bland oss fans startar när de besvarar frågor om Blåvitt. Det är snarare journalister som skriker efter fikagänget; vi tolkar svaren de ger på era frågor. Man förstår ju varför man är angelägen att få hem de här stora namnen – de skulle antagligen göra deras jobb än mer intressant och spännande. Inget konstigt.
Man ska också komma ihåg vilka som valt att komma hem de senaste åren. Det är inte spelare som stått på toppen av karriären, direkt. Pekinggänget har kommit hem för att tina upp efter en tid i frysboxen. Minns ni att man var osäker på om Rosenberg ens skulle bidra på allsvensk nivå när han flyttade till Malmö? Erdal Rakips utlandssväng gick nog inte som planerat. Nabil Bahoui? Sead vem? Jag kan fortsätta, men min poäng har nog gått fram.
Wendt är i princip ordinarie i en toppklubb i Bundesliga. Marcus Berg kan få chansen att spela i Champions League med en grekisk titelutmanare. De är inte där ännu och det förstår jag. Tänk om våra fotbollsopinionsbildare kunde förstå det också.
Eller, för att göra en korkad jämförelse (de ligger ju i tiden), inte skulle en toppreporter vända hem till lokaltidningen från välbetalt jobb på någon av aftonblaskorna för att ”betala tillbaka” till de som gav dem chansen?