Äntligen, äntligen, äntligen! Vi vann och utdelningen kom tillslut. Målen som galningen Adam Carlén gör samlade ihop en kombinerad xG på 0,07, och det är väl för väl att utdelningen kommer, för som vi har väntat på den. De senaste veckorna har det talats en del om hur svårt Blåvitt har haft att komma till avslutslägen i den så kallade gyllene zonen, där vinkeln mot mål är som bäst. Efter HBK-matchen förra veckan räknade jag på Blåvitts snitt-xG/skott på de fyra matcher man då hade spelar efter uppehållet. Beräkningen landade i 0,047, en kass siffra. Innan uppehållet var samma siffra bäst i serien på 0,14, vilket är mycket bra. Innan uppehållet handlade det, väldigt förenklat, väldigt mycket om att utdelningen inte kom. Men med ett försvarsspel efter uppehållet som har hållit mycket bra klass har vi hållit oss vid liv. I matchen mot Kalmar fick Blåvitt relativt bra träff i vissa delar av press- och återerövringsspelet, där man lyckades hindra Kalmar från att lösa viktiga situationer. Detta och lite till har jag försökt titta närmare på i några punkter nedan. Häng med!
…
Kalmars uppbyggnadsspel – hur hanterade Blåvitt detta i olika spelytor? Styrpress – tillslut blir det också mål
Inledningsvis väljer Kalmar att starta sitt uppbyggnadsspel i en 4-3-3-formation, som mer konkret var 4-1-2-3. Blåvitt har kört på sin 4-3-3-press, och fortsätter med detta även här. Beroende på situation fanns det olika sätt att hantera Kalmars uppbyggnadsfas i pressen – i mellanhög shape hamnar Gustaf Norlin i press på Kalmars sexa, yttrar Mucolli och Santos på mittbackar, Sebastian Ohlsson och Lucas Kåhed på deras åttor framför. Adam Carlén hamnar då som extra spelare bakom dessa. Så ser det ofta ut i matchinledningen när Kalmar har bollen i utgångsyta och Blåvitt pressar mellanhögt. Lite annorlunda, och mer effektivt, blir det när man börjar komma upp i den högre styrpressen i Blåvitt.
När press-shapen flyttar upp några hack i planen väljer Kalmar att komma ner med sina mittbackar längre ner mot målvakt, och när Gustaf Norlin börjar kliva för att initiera presspelet breddar Kalmar med sina mittbackar. Vi tittar på sekvensen nedan, något som sker mycket tidigt i matchen och nästan beskriver essensen av en styrpress – att genom ett pressmönster som triggas av vissa händelser få över motståndaren på en viss sida så att deras föredragna uppspelstaktik rubbas och man kan återerövra bollen från en viss sida.
Norlin har klivit mot målvakten och de spelar sin mittback. Detta blir en trigger för den blåvita yttern att kliva, i detta faller Arbnor Mucolli när de spelar på sin vänstersida. När detta sker försöker Kalmar lösa situationen genom att komma ner med en extra sexa i vad som liknar ett 4-2-2-2 för att få till en så kallad ”tredje man-situation”, där en extra spelare kommer ner bakom pressen för att agera uppspelspunkt så att man kommer igenom pressen. Men grejen är att när Blåvitt lyckas och får träff i sin styrpress genom timing så lyckas inte Kalmar med detta. När Norlin fullföljer mot mittbacken och Mucolli kommer från andra sidan behöver mittbacken spela kort med sin närmaste fot, och konsekvensen blir spelet till ytterbacken.
När Kalmar nu hamnar i någon sorts 4-2-2-2/4-2-3-1 kan Blåvitt låsa den centrala uppspelsvägen för ytterbacken genom att hålla Ohlsson och Kåhed på de Kalmarspelare som antar rollen som sexor, och Carlén fortsätter sin markering enligt nedre vänstra hörnet i bild. I just denna sekvens tvingar man Kalmar till ett långbollsförsök, där Blåvitt efter andra- och tredjebollsdueller lyckas kväva Kalmars ytor och tvingar hem dem igen för ytterligare ett försök.
I ett fåtal sekvenser fanns en potentiell risk för farliga Kalmaruppspel, även efter denna typ av press där man lyckats styra över Kalmar till en sida. Detta var när det kunde uppstå en numerär i Adam Carléns yta i Kalmars 4-2-2-2, där Carlén vid vissa Kalmar-uppspel blev 1v2 i ytan bakom Ohlssons och Kåheds markering. När Carlén höll sin man-man hade Kalmar en tydlig, ledig uppspelspunkt. Som tur är lyckades man inte kapitalisera på detta i någon större mån i Kalmar. Statistiskt hade Kalmar svårt att kapitalisera på sitt stora bollinnehav: med ett 67-procentigt bollinnehav lyckades man bara omvandla 35% av sina bollinnehav till ingångar i sista tredjedelen, en siffra som är en bit under medel för Kalmar under året (Blåvitts motsvarande siffra cirka 45%, runt medel).
Bollvinster från press är viktiga – tillslut blir det också mål
Fortsätter vi på temat presspel, kan vi tala om de antalet bollvinster som Blåvitt lyckades åstadkomma – så kallade ”pressure regains” genom att krympa ytor och kväva Kalmar. Vi kan titta på ytterligare en sekvens där styrpressen tvingar fram en oerhört viktig bollvinst, den som nämligen leder fram till anfallet där man gör 1-0. Pressen startar på precis samma sätt – samma trigger för Norlin och i detta fall Thomas Santos då Kalmar försöker flytta upp på sin högersida. Samma sak händer – man tvingar ut Kalmar på ytterbacken, och nu kommer Oscar Wendt upp tillräckligt tidigt på ytterbacken för att fullfölja styrningen. När Lucas Kåhed markerar det centrala alternativet, och ytterbackens andra alternativ är för långt bort, har man nu lyckats med sin fälla och fångat ytterbacken och tvingat honom mot sidlinjen dit han tappar ut bollen. Wendt sätter igång inkastet snabbt och Blåvitt har nu ett fördelaktigt bollinnehav på sista fjärdedelen och försöker komma in i boxen.
Härifrån försöker man komma till ett avslutsläge, men kommer inte riktigt dit från ytorna man vill åt närmare mål. Vad som händer sedan kommer vi inte glömma på ett tag. Sekvensen visar när man får träff i presspelet, och är en sekvens jag hade plockat ut för att exemplifiera angående detta även om det inte hade blivit bästa möjliga utdelning.
Det blåvita uppbyggnadsspelet och hur Kalmar försvarade sig
Väljer vi att skifta fokus och istället tittar på den blåvita uppbyggnadsfasen och Kalmars presspel och högre/mellanhögt försvarsspel så väljer jag att plocka ut en annan intressant detalj. Denna angår hur Blåvitt ställde sina mittbackar djupt och smalt, mycket nära Pontus Dahlberg. Kalmar valde att pressa i vad som i det höga försvarsspelet var 3-4-1-2 och lite lägre i 5-2-1-2 mot Blåvitts uppbyggnadsspel i vad som blev en variant av 4-3-3, men som ”räkemässigt” mer var 2-3-2-3 med så pass låga mittbackar (kommer till detta strax). Kalmars kantforwards pressar mot blåvita mittbackarna, central forward på Carlén som agerade sexa strax bakom. Man hade två centrala mittfältare man-man på Lucas Kåhed och Sebastian Ohlsson med blåvit boll i utgångsyta, enligt bild nedan. Detta var inte så Kalmar brukade försvara sig – oftast har man kommit ut i 4-2-3-1-shape i det höga försvarsspelet.
På bilden från sändningen syns den låga positioneringen bland mittbackarna ganska dåligt då kameravinkeln i städningen tyvärr var inzoomad i denna sekvens jag letade efter, så detta är tyvärr den bästa bilden jag hittar.
När jag noterade detta mer noggrant när jag såg om matchen tyckte jag den låga och smala positioneringen var anmärkningsvärd och jag blev nyfiken. Konsekvensen av detta blev att ytorna mellan mittbackar och mittfältsblocken blev väldigt stora. Här fanns ytor för Sebastian Ohlsson och Lucas Kåhed att droppa ner och hämta boll framför Carlén som ofta blev indisponibel för ett direkt uppspel till följd av hans man-man-markering. Vad var då poängen med en sådan intressant positionering med mittbackarna? Jo, en av nycklarna var har man försökte använda Kalmars press med sina två forwards mot mittbackarna till sin fördel. När man har mittbackarna så smalt och långt ner blir avstånden stora till ytterbackarna. Om man lockar upp forwards så högt och dessa stora avstånd bildas har de svårt att nå ytterbackarna i sin press. Startade man då uppspelet på ytterback tvingade man upp Kalmars wingbacks i press mot ytterback, vilket i sin tur öppnade ytor bakom dessa wingbacks för att spela en längre boll för att försöka nå forwards. Idén är mycket intressant mot ett lag som försvarar sig med två forwards och wingbacks, det vill säga olika varianter på 3-5-2 och dylikt.
…
Med ett mycket ljust truppläge, som dessutom bara blir ljusare nu i början av augusti när Anders Trondsen och Hussein Carneil är på väg tillbaka, ska det verkligen bli spännande att se hur laget och spelet påverkas av detta. Det finns flera frågor att vara nyfiken på: med Mucolli och Santos som givna yttrar och Emil Salomonsson tillbaka på högerbacken, kommer Sebastian Ohlssons roll som central mittfältare som i denna match att bestå? För även om Elias Hagen nu lämnat finns där fortsatt hård konkurrens på mittfältet med Salaou, Kåhed, Carlén och Sebastian Eriksson, och sedan kommer Carneil också. Det ska bli spännande att se om mycket av det som man gjorde bra mot Kalmar också kan föras över till matchen mot Norrköping.