Äntligen mål, äntligen poäng. Efter att ha gjort en andra halvlek borta mot Djurgården som var ett steg i rätt riktning kände jag och antagligen många med mig förhoppningar om att det fanns en del saker som var på gång spelmässigt, och detta fick vi helt klart bekräftelse på i matchen mot Norrköping.
Efter Djurgårdsmatchen hade jag ett antal frågeställningar jag ville följa upp: för det första, hur agerar vi efter att vi vinner bollen i offensiv tredjedel? I veckan noterade jag efter en statistisk genomgång att blåvitt är det lag tillsammans med Hammarby som inför helgens omgång låg i botten i antal avslut per bollvinster i sista tredjedelen. Jag ställde mig frågan vad detta berodde på. En mer utförlig genomgång av detta planeras till efter torsdagens match mot Degerfors. Den andra frågeställningen handlande om Sebastian Ohlssons roll relativt Emil Salomonsson – hur används Ohlssons mer indragna roll för att skapa yta för Emil? Detta försökte jag få svar på under måndagen.
Säga vad man vill om tabbar och vem som skulle gjort mål här och där, det fanns även andra saker att lägga fäste vid efter måndagens drabbning. Några ytterligare sådana går jag igenom nedan i ett antal punkter.
…
Sebastian Ohlssons roll som indragen ytter drar med sig markering och öppnar kanten
Målet som görs i den nionde minuten är ett av de mer förlösande på lång tid. Vad är det som ligger bakom det hela? Jo, det handlar precis om samarbetet mellan Sebastian Ohlsson och Emil Salomonsson som vi talade om tidigare. Det går att tänka sig att det på förhand skulle vara svårt att spela med två naturliga högerbackar som kan ockupera varandras ytor, men med Sebastian Ohlsson som ”högerytter” har blåvitt löst det på ett smart sätt för att öppna ytorna för Emil. Jag skriver ”högerytter” inom citattecken, för den roll Sebastian Ohlsson har i denna situation och flera därtill är snarare som en extra tia som opererar i de så kallade ”half spaces”.
Ohlssons roll handlar om att öppna ytterkorridoren för Emil: Seb O ockuperar en markering från Norrköpings vänsterback, och Ohlssons roll blir värdefull när han kan med några kliv inåt och nedåt i plan få med sig sin ytterback för att öppna upp yta bakom denne ytterback. Johan Bångsbo är den som har i uppgift att fördela: en potentiell ”trigger” för att initiera varianten är att Bångsbo behöver ha tid och att det ska finnas en rörelseradie. Det är möjliggt att han behöver vara skyddad från press och rättvänd för att starta i gång detta spel. När Emil är spelbar, exempelvis som följd av att Norrköpings shape blir smalare mot den blåvit possession i backlinjen, är varianten utförbar. Vi kan titta på sekvensen som leder fram till målet nedan.
Just här är nästan alla situationerna som nämndes ovan uppfyllda. Arnor Sigurdsson, röd spelare längst till vänster i bild, håller inte bredden i Norrköpings shape. Detta kan delvis bero på hur Sebastian Eriksson (strax ovanför) är positionerad – Sigurdsson vill möjligen inte hålla sig för bred, för annars skulle en korridor för Seb E kunna öppnas för honom att avancera i om han skulle få bollen. Ohlsson rör sig enligt bild, Emil signalerar för att initiera spelet.
Bollen kommer från Bångsbo. Notera havet av yta framför Emil nedan, och han har all möjlighet i värden att röra sig ner i ytterkorridor. Samtidigt sticker Ohlsson mot box, och med detta kommer han fortsatt få med sig sin ytterback. Nu har blåvitt flera spelare som sticker ärrvända mot box, och ingången till sista tredjedelen blir mycket enkel.
Intressant vore att följa upp hur en sådan variant står sig mot ett lag som håller större bredd i sin shape mot vår uppbyggnad – vad blir responsen då? Hur ska Emil hantera en ytterkorridor som inte blir lika ledig? Hur ska man hantera lag som känner till varianten och kan skapa överbelastningar som motmedel? Kommande matcher lär bli intressanta.
Uppbyggnadsspelet mot Norrköpings shape
När Norrköping startade sitt eget uppbyggnadsspel i första halvlek hade Jesper Ceesay en viktig roll i att droppa ner som djup sexa för att hämta boll och fördela därifrån. Och när jag säger djup så menar jag det – Ceesay tenderade att droppa så pass djupt att han såg ut att komma ner som en extra mittback. I Norrköpings defensiva shape fortsatte han i rollen som sexa i ett Norrköping som lade sig i en utgångsformation som tog formen av ett 4-1-4-1 när blåvitt började med boll från mittback. Just detta kan vi även se i punkten ovan. Där fick vi se prov på hur man kom ut i bred, öppen ytterkorridor på ett smart sätt. Det kommer såklart inte alltid vara möjligt att spela enligt ovanstående variant. Under säsongsinledningen har många, inklusive mig, fasta i frågeställningen om hur Elias Hagen ska användas. Som tia har vi inte fått se honom så involverad som han kanske borde. När han byttes ut mot Eman Markovic i 74:e minuten tog istället Sebastian Ohlsson rollen som tia, vilket inte var förvånande då han som sagt agerat indragen ytter stora delar av matchen.
När Hagen hamnade i en högre utgångsposition som tia när man börjar med boll bakifrån var det inte lätt att nå honom på grund av det centrala numerära övertag som Norrköping kunde skapa, enligt bild. Att kunna boxa in en tia gör honom snabbt otillgänglig om han inte rör på sig. Mot Djurgården i andra halvlek såg vi mer av en droppande Hagen som ville börja bli mer spelbar, och likaså i situationer mot Norrköping. Men om vi redan har Seb Eriksson och Adam Carlén i en lägre utgångsposition blir konkurrensen om bollar och ytor längre ner större. Så hur kan man försöka locka en shape som gärna befolkar den centrala korridoren till att röra på sig så tians ytor verkligen öppnas?
Tja, liksom mycket inom fotbollstaktik handlar det om att testa idéer och teorier, och en idé jag kastar ut är att möjligen försöka använda diagonala löpningar för att töja på försvaret och skapa överbelastningar. En sexas diagonallöpning kan göra en tia/åtta hos motståndaren osäker på vilket håll man egentligen ska. Märk väl att jag bara spånar på idéer här!
Försvarsspel och geometri i ytterkorridoren ett plus
Jag som pluggar till matematiker gillar geometri och grafer. Dels den typen av som används i olika diagram och sådana som hör till funktioner, men också den typ av graf som består av kanter och noder som avbildas i ett nätverk. Just den andra typen av graf går ofta att modellera med fotboll i passningsnätverk och lagens formationer i olika faser i spelet.
En sak jag noterade i ämnet var något i defensiven som såg ut som en tydlig form i försvaret i ytterkorridoren som verkade te sig mycket effektivt. Jag vet inte om själva formen var planerad eller om den bara uppstod som en naturlig respons till situationen, men när blåvitt formerade sig enligt en rektangel för att försvara sig mot Peking-passningar för att ta sig djupare i ytterkorridor eller att ta sig inåt centralt verkade Peking få de tufft att utföra just detta. En kompakt fyrkant som kan tighta ihop sig nedåt eller uppåt beroende på om Peking ville spela en passning på spelare som ville kliva ner och möta, eller på spelare som ville kliva högre närmare boxen, enligt bild nedan.
En fyrkant som positionerar sig på bästa sätt för att effektivt skära av passningsvägar som framtvingar ett hemspel. Även detta känns spännande och värt att studera vidare. Är det en slump och anpassning till situation eller en inarbetad variant?
… Under försäsongen och efter cupmatcherna har jag flera gånger skrivit om speltekniska detaljer i det blåvita spelet som jag då uppfattade som positiva tendenser. ”Detta ser lovande ut, kan vi fortsätta med detta bådar det gott!”. Så har det låtit i några av mina texter när jag försökt plocka russinen ur kakan från vissa matcher. I vissa fall visade sig flera av dessa saker bara vara tillfälligheter som uppstod och där den så kallade reproducerbarheten varit sämre. Nu är vi där igen – jag har plockat ut några varianter som faktiskt sett riktigt lovande ut som jag hoppas ska växa in i spelet kommande omgångar. Vad talar för att man ska kunna bibehålla detta just nu? Talar vi om varianten med Seb O och Emil S var detta som sagt något man visade prov på även mot Djurgården, och när man dessutom gjort ett så mentalt viktigt mål med denna som utgångspunkt, har jag svårt att se att detta inte är något man kommer fortsätta med. Upp till bevis redan på torsdag. På’t igen bara!