Ensam med två barn såg jag matchen med ett halv öga mellan kökstjänst, biljakt och annat som hör till (kan för övrigt tänka mig att vara barnvakt åt stora delar av dagens blåvita startelva, om deras föräldrar vill få lite egentid någon kväll).
Det började skapligt. Giorgi gjorde en halv Henrik Larsson -94 innan han retfullt lade in bollen i målvaktens hörn och jag kunde därmed ge mig in i leken med något större fokus.
Sedan satte politikerns man sitt knä på Sebastian Ohlssons fot så att Ohlsson tappade balansen och föll och jag tänkte att nu vänder lyckan. Det var ju kul medans det varade etc. Såg inte Nygren onödigt stressad ut? Fan, försöker de avgöra matchen med varenda bolltouch? Nu är de väääl desperata, va?
Den känslomässiga hissen.
Så kvitterar Måns Saebbö, precis som jag hade förutspått. Och ungtupparna bara manglade på och till slut framstod Sirius som vore de från Solna. Saebbö stod för övrigt för en fin insats och det ska bli spännande att följa honom (och en himla massa andra) framöver. Hoppas att han får en plats på bänken med högre frekvens framöver.
Patrik Karlsson Lagemyr… Allvarligt talat, vad har hänt? Han är fullkomligt briljant och får vi behålla honom hela säsongen så passar jag redan nu på att gratulera till en plats i nästa års Januariturné. Magiska fötter, fantastisk blick och en ruggig timing.
Man vill ju ogärna prata om marknadsvärde. Det handlar trots allt om (unga) människor, men det är svårt att låta bli. Nygren återigen med en skaplig insats och ett nytt mål och jag får en känsla av att en och annan klubb i kontinenten sitter på läktaren och dreglar över vår guldklimp. Kul!
Det såg lite snurrigt ut bakåt och jag undrar hur många poäng Anestis kommer att rädda åt oss, men vad gör det en dag som denna?